Hopplösheten
Satte mig nyss ner och tittade på mina gamla kemiprov. Tänkte att jag skulle räkna igenom dom igen för att inse att jag faktiskt lärt mig något då jag pluggat under lovet. humöret sjönk avsevärt efter första av fyra prov. Jag kan ingenting. Inte ens dom enklaste faktafrågorna. Och provet ligger på torsdag. Jag har ingen motivation till att kämpa för att klara det, men samtidigt måste jag det. Så fort jag tittar på talen om sustansmängd, koncentration och elektronkonfiguration blir jag helt tårögd. Jag inser att det är kört för mig. Det går inte. Jag kommer inte klara av ett ig till! Om inte min kemilärare hjälper mig nu i veckan kommer jag förlora mig själv i ångest
Kommentarer
Trackback
