En enorm tidsrymd att döda
Nej det är faktiskt så att jag inte skrivit något seriöst på tre veckor. Jag har ingen man i mitt liv som skapar problem, ingen kreativitet som flödar, lyfter inte kameran och har inga konsertupplevelser att dela med mig av. Så är faktiskt läget.
Jag hade ett sammanbrott igår. Det roligaste i livet just nu är att pressa en apelsin på morgonen. Så SORGLIGT! Drar mig tillbaka i minnet till den dag jag senast träffade kompisar. En enorm tidsrymd.
Jag känner mig ensam. Som om jag sakta drar tillbaka mina utsträkta armar mot bekanta av överlevnadsinstinkt. Snart ska jag sluta skolan, lämna allt bakom mig, flytta. Till en annan stad, handla på ett annat konsum och sitta ensam där med.
Kommentarer
Trackback
