Juldagen 01.50
Julafton är en dag man har skyhöga förväntningar på, som sedan gör en besviken, TYVÄRR! Jag har kommit ifrån den där barnsliga glädjen och blivit gammal tror jag.
Mormor, hennes bror och min morbror utöver min familj var här. Det kollades på kalle, åts till sprickgränsen, och öppnades paket. Trodde inte att jag hade så stora förväntningar på kvällen, men tydligen hade jag nog det, i och med att jag nu är besviken. Eller bara trött... I mitt liv ser jag ingen skillnad på dom, Det ena kommer med det andra lixom. Presenterna jag fick är jag faktsikt ändå rätt nöjd med
Jag fick:
1 Tb Hårddisk
Grey's anatomy säsong 1
Provdocka
Säkert! - biljett
Haremsbyxor
Morgonrock
Tofflor
Fast roligas var nog ändå att se Emma öppna sin flyttkartong som innehöll parkasen jag sytt till henne. Hon älskade den!
När jag skulle dra över allt jag haft på min data till hårddisken kom jag in på msn historiken, och plötsligt satt jag och läste det jag och Dante (ex) skrivit till varandra för 2 år sen. Det gjorde ont! At känna att man en gång varit älskad, men inte längre är det. Jag vill så gärna krypa in i någons famn och känna trygghet men Mr. A verkar helt ointeresserad av mig. Han verkar jätte interesserad i en vecka tills han får ut vad han vill av vår vänskap, och sen är intresset helt borta. Just nu är han så ointresserad så det verker i mig.
Nej nu är det dags att sova! Natti natii!
Drömmen om något annat
Läget är inte så bra. Genomgår ett samanbrott på hög nivå. Mamma och pappa bråkar, och jag vet inte vad för medfött problem jag har, men jag är så konflikträdd att det är sanslöst. Så det gör mig galet ledsen, men sen är det ju det här med min egen självkänsla. Min nu mer före detta bästa kompis, som bara kunde vända ryggen till mig över en natt bidrar inte särskillt till att höja den. Varför blir alla människor idioter när dom är i min närhet??
Ett exempel på idiot är Mr. A. Hans sätt att återkoma till mig gång efter annan, bara för att förvirra mitt redan ostabila tillstånd. Han vill inte ha min personlighet, men min kropp går bra. Inte så konstigt då att jag faller för den kortsiktiga tryggheten när mitt liv är kaos. Just nu ignorerar han mig bara.
Till råga på allt är jag ensam på en fredagkväll... Spelade monopol med familjen någon timme. Jag hade Centrum och Norrmalmstorg, men förlorade ändå. Det kanske är tänkt att allt ska gå dåligt.
Adjöken med dig tjohej!
Men hjärtat följer inte hjärnan
Hallå Hallå!
Ni fick en presentation i förra aka första inlägget så nu kastas ni direkt in i mitt liv.
Ikväll var det Rockband/Glassmöte som gällde. Det var trevligt folk, god glass och faktiskt en kväll jag behövde. Men jag saknade en pojke där. Jag borde ju inte sakna honom, för han försöker utnyttja mig. Men hjärtat följer inte direkt hjärnan. Om det ändå vore så väl. Jag har en känsla av att jag snart kommer träffa honom och göra något jag kommer få ångra...
Så kvällen spenderades borta, när jag egentligen borde ha lagt tid på kemiprovet som komer nästa vecka. Tyvärr är sannolikheten enorm att jag får IG. Känns helt jävla super kasst!
Tills dess att jag har tid och framför allt lust, kommer bloggen drass med den här tråkiga designen. Så tills jag byterkommer nog aktiviteten här var låg om inte = 0!
