Prrojekt
Stress
Projekt
Sömnbrist
Projekt
Stress
Projekt
Panik
Att åka till Malmö på tisdag kanske?
Vilken normal människa sitter inne på SJs hemsida och funderar allvarligt om det är värt att åka ner över dagen till Malmö nu på onsdag? Sen kom jag på att det kanske inte är värt 600 kronor, i endast tågresor, för att se Vit Päls... Och dessutom komma hem klockan 6 dagen efter för att åka direkt till skolan. BLÖHÖ! för att de inte spelar i Stockholm, då hade jag suttit first row!
Scoutaffär
Idag hade jag Scoutaffär med mina barn, och de verkade uppskatta det. Lite klurigt när en grupp slutade med dubbla delar socker, men ingen vätska. Men då kom köpmannen filip på att man kan byteshandla mellan grupperna. Trött som fasen efter kvällen.
Har muntliga nationella imorrn, och så länge jag håller mig över 4 minuter kan det gå hur bra som helst!
Deportees hos P3 Session
Ikväll var det dags för mig att bjuda tillbaka för alla konserter pappa bjudit med mig på. Idag spelade nämnligen Deportees hos P3 Session. Det var en väldigt bra spelning, med intelligenta frågor! För er som inte var där finns här hela spelningen med intevjuerna. Njuuuuuuut! Adjöss!
Det var inte så
Det var inte så att jag inte kunde sova inatt
Det var inte så att jag tänkte tillbaka på höbalarna
Det var inte så att jag inte fått svar på tre veckor
Det var inte så att jag tänkte tillbaka på höbalarna
Det var inte så att jag inte fått svar på tre veckor
.
N E D R A N S !
Väl valda ord av Markus
"Det är inte hur man har det
Det är hur man tar det
Och när man längtar tar saker tid
Det är nåt mellan oss, mellan oss och världen
För långsamt, för snabbt men aldrig i takt "
Det är hur man tar det
Och när man längtar tar saker tid
Det är nåt mellan oss, mellan oss och världen
För långsamt, för snabbt men aldrig i takt "
"Låt tankarna styra vad hjärtat känner
Det är så att bli vuxen och så att va vänner
Låt tankarna styra vad hjärtat känner
Det är så att bli vuxen och bara vara vänner"
Det är så att bli vuxen och så att va vänner
Låt tankarna styra vad hjärtat känner
Det är så att bli vuxen och bara vara vänner"
"All den här tiden som jag vilat och velat
Vilat och väntat och kastat bort
Inte nu, kanske sen kommer jag också tycka
Att allt dåligt för med sig nåt gott"
Vilat och väntat och kastat bort
Inte nu, kanske sen kommer jag också tycka
Att allt dåligt för med sig nåt gott"
- M. Krunegård (Ibland gör man rätt ibland gör man fel, Se på mig nu vad tycker du?,)
The botten is nådd
Dansa fastän
"Dansa fastän hjärtat brister"
- A. Norlin
Middagsdate
Igår var jag på date med min fantastiska patrull. Vi virrade runt på Ica ett tag, lagade tacos och dansade fågeldansen till partymusik. Vi såg varandra djupt i ögonen och kollektiv-skrattade därefter, och gud vet vad vi pratade om. Jag fick en känsla av hur gammal vänskap känns, sån som håller, just för att vi är sammanflätade från olika håll Här får ni bildbevisen.
DAGENS TIPS!!
Fabulous finds!
Enmansteater på Söder. Därefter shoppingrunda. Fabulous finds!
En gammaldags klänning blev mordernare på ett knyck
En kaptensmössa var som hittat för dryga hundralappen
Fick mig en skiva av bästa bandet just nu, Vit Päls!
Och till sist en 40-tals väska för en ynka 50-lapp
Drömboendet funnet.
Jag har hittat mitt drömboende! I London, så jag är fortfarande inne på den banan. Åh det är en såååå charmig gata och jag känner att jag hör hemma där. Jag kan verkligen se mig själv sitta i ett fönster och dricka te insvept i min stora morgonrock. Jag måste bara lära mig att dricka te först! Och det har sånna där klassiska trappor där killen kysser tjejen.
Warpaint
Då jag klagar på den lyssnande, biter den ifrån
Då jag klagar på sig själv, försvarar ingen.
Att vända kappan efter vinden är något jag föraktar!
Jag tror inte jag har känt mig så sviken, som jag gjort idag, på länge. Jag visste att de skulle ut med "klassen" och fira födelsedag. Och jag visste att det andra födelsedagsbarnet skulle med för att firas efter tolvslaget. Jag hörde hur det pratades om det i korridorerna, hur det planerades var det skulle föras, var de skulle träffas. Och jag hoppades på något sätt att någon skulle inse att jag stod med i ringen där det samordnades skjuts. Att någon skulle utbrista: Men Wilma, ska inte du hänga med ut!? Men det hände inte...
På vägen hem nästan jublade hon som fyller år imorrn, om hur "jäkla kul dom skulle ha". De skulle ju dricka konstant från åtta och dansa. Mhmm... var allt jag mummlade till svar. Jag tittade på den askgrå himelen och kände hur ilskan började vändas till tårar. "Men vadå, ville du följa med?" frågade hon till slut med överlägsenhet i rösten. Hur fan skulle jag vilja missa när "klassen" går ut? Hur ska jag inte känna mig bortvald när jag till och med stått med under planerandet utan att någon brytt sig om att titta åt mitt håll? "Självklart" svarade jag bara och hoppades på att hon skulle bjuda in mig. Jag skymtade eventuellt en rosa nyans i askan, men det måste varit en illusion, för hennes svar var bara "Jaha..."
Att vända kappan efter vinden är något jag föraktar!
Ovanligheter kryddar till dagarna
Det kan ha handlat om inställning, eller om att blanda in ovanligheter i vardagen. Jag åkte tidigare till skolan för att plugga in det sista till hjärta-blodomlopps-provet. Jag gick på alla lektioner, mycket bra kämpat! Vi spelade teater på gammelengelska. "I loved you not" har klistrat sig fast i huvudet. Spårarmöte på kvällen istället för Äventyrarnivå. Kravlade på pressening, och fick slag mot näsan. Imorgon vänta lärarvikariat i hemkunskap för årskurs 5.
Det handlar kanske bara om inställning
Tog mig faktiskt upp ur sängen och ända fram till bussen idag innan den psykiska tröttheten jag bär på slog till. Jag lutade huvudet mot fönstret, och fick kämpa för att hålla mina ögonlock uppe. Väl i skolan nickade jag till flera gånger när vi tittade på film. Min stora plötsliga irritation på en nära vän fick mig att må ännu sämre. Två lektioner utav fem klarade jag av innan jag lämnade skolområdet. "Jag har huvudvärk, måste hem" Fin undanflykt! Istället satte jag mig på tåget och åkte till Slussen. Där gick jag och tittade upp på fiskmåsen mot den blå himlen. Jag gick på Hornsgatans största second hand-affärer. Och någonstans mellan Beyond Retro och Stockholms statsmission kände jag att jag hittat tillbaka till mig själv. Färgerna kom sakta tillbaka i mitt synfält. Kanske piggades jag upp av att stå i ett provrum 30 minuter för att testa 10 olika vintageklänningar. Det slutade med att jag bara så där på uppstuds köpte mig en gaaalet snyggt åtsittande byxdress i rött och en underbart bedårande prickig kläning med öppen rygg, för över 500 kronor.
.
När jag kom hem valde jag att äta den nyttiga woken istället för hamburgare. Jag fick med mamma ut på en promenad runt kvarteret. Jag pluggade färdigt inför provet imorgon, jag sydde in klänningen så den blev ännu mer perfekt. Och jag han lägga mig i sängen innan 20.30. Det hela kanske handlar om inställning. Imorgon ska jag intala mig själv att jag klarar provet, att jag kan vara kvar i skolan hela dagen, att jag inte är sämst.
Svar
Åh herregud nu fick jag svar, och det pirrar alltid så underigt i mig då jag ser hans namn!
Dag 2
Att se Big Ben och Buckingham Palace är väl sånna grejjor man måste göra när man är i London, och varför då inte passa på att ta sånna där riktiga turistbilder också?
Den här bilden får smita in bara för att jag råkar gilla bilder på mitt hår bakifrån.
Finaste finaste Sofie
Och så favvobilden av de få bilder som blev tagna.
Dag 1
Hur exalterade som helst satt vi utanför vår gate och fördrev tiden genom att göra fula grimaser
Första kvällen firades det med champagne, jordgubbar och brittisk accent...
...och svullna fötter som behövdes tas om hand.
Vardagssaker blir mycket roligare på resa med kompisar, som kollektivtandborstning.
Shoppingsuget var stort första dagen (läs: hela resan) så det sysselsatte vi oss med.
Bestämde mig för att missa alla lektioner
Efter väckarklockans skrän kurade jag ihop mig i fotändan och drog täcket över huvudet för att behålla värmen. Så fort jag ställde mig upp snurrade det till rejält i en minut. Inte sån där "ställa sig för snabbt yrsel". Jag hasade mig ner till kylskopet och åt tre mackor och återvände till sängen. Jag såg de valnötsformade kastaljebruna ögon framför mig. Drog täcket högre upp. Sömnen skrek högre än skolan. Bestämde mig för att missa alla lektioner.
.
Det värsta är att jag inte brydde mig om det. Vad spelar det för roll om jag missar en mattelektion? Jag ligger redan efter. Vad spelar det för roll om jag får sänkta betyg? Det är ändå bara jag som bryr mig. Vad spelar det för roll om jag skolkar nu i en vecka? Jag behöver må bra!
Den sista tanken skrämmer mig dock lite... Det är som att jag gett upp hoppet om allt. Det enda som känns värt någonting just nu är att få vakna sent, titta till inkorgen tre gånger dagligen (visserligen för att bli besviken..) och somna efter att minnas hur det var att stryka fingrarna längs hans nacke.
03.11
Kom hem från jobbet, åt middag och somnade två timmar. Så, då var den natten förstörd! Inga mail, skoltröttheten har slagit till, vill hoppa av, börja jobba, starta något nytt, sitta på röd pinnstol till frukost, tapetsera med gamla bilder, ha grönprickig tekopp.
Adjö!
Ett försök att beskriva
Jag vet inte om jag ens ska försöka sätta ord på de åtta fantastiska timmarna jag hade på onsdagen. Rätt adjektiv finns inte i mitt vokabulär, som kan beskriva det jag kände. Usch! det här låter så himla... överdramatiserat! Och det är verkligen inte min mening.
.
Jag hade en stor klump i magen då jag stod utan för Covent Gardens utgång klockan ett. En blandning av nervositet och hunger fick mig att tvivla på att han skulle dyka upp. Men så stod han framför mig utan att jag märkt av honom. Vi skiljdes snabbt från Matilda och Sofie för att äta lunch på en krog ett stenkast där ifrån. Vi pratade om min situation hemma, vad han gjort de senaste månaderna och om scouterna.
Vi passerade genom tegelstensvalvet och han tog min hand. Han frågade om det kändes okej för mig och efter mitt svar fick han mig att snurra runt över det kullerstensbeklädda torget. Jag log. Började släppa taget om nervositeten över min knackiga engelska.
Parkbänken i 10 gradig blås kändes inte det minsta kall bredvid honom framför fågeldammen. Jag berättade om min rädsla för fåglar då gäsen flöt förbi våra fötter. Han log åt mig och sa att om det var någon som skulle stå kvar och försvara den andre om den lömske svanen attackerade oss, skulle det vara jag.
.
I soffan på puben slappnade jag av helt. Han la armen om mig och jag kände hur han tittade på mig från sidan. Jag kände mig stolt, nästan lycklig, över att han blev besviken för att jag trodde att han inte velat åka de tre timmarna för att träffa mig. Han var där frivilligt precis som jag.
Han ville inte släppa mina händer som han hållt och strukit sina fingrar mot under bordet då maten serverades. Jag vågade se honom direkt i ögonen och jag höll blicken där. Ingen instinkt som sa åt mig att vända bort den, och han höll fast den.
Top Shops nedersta plan, han skulle lämna av mig till Sofie och Matilda. Vi fick några sista minuter för oss själva och hans kastanjbruna ögon lämnade inte mitt ansikte. Hen fick mig att lova att jag inte skulle gråta och att vi snart skulle åka skridskor på en sjö i Sverige. Han kysste mig och sen försvann han upp för trappen. Lämnade mig, med tårarna krypandes över nedre ögonfransraden.
London dag för dag
Måndag 20.55 Kapten utalar vår destination med den där dialekten som jag är svag för. Killen bredvid bjuder på Maltesers. Ett lyckorus är oundvikligt då jag tänker på att jag ska få gå i alla affärer på Oxfordstreet, umgås med tå av de finaste vännerna och träffa min vän från Bournemouth. Planet lyfter.
.
Tisdag 10.05 Jag gör mitt första köp i den största enskillda butik jag någonsin sett. Går på världens största hamburgerkedja. Påbörjar resan jag föreslog med oseriös röst.
.
Tisdag 14.00 Går in på Top Shop och hittar skorna jag drömt om och letat efter i 2 års tid. Självklart köps de, med extra charmiga skosnören som matchar mina strumpbyxor.
.
Tisdag 17.37 Champagne och jordgubbar, fånerier på engelska, Matildas önskan att vi ska samla oss och sluta skratta.
.
Tisdag 20.57 Skvallrar, snackar skit och dricker cider. Resans första pub besöks och jag glädjas av mitt sällskap.
.
Onsdag 09.13 Dubbeldäckare till Portobello Market som inte hade någon marknad. Irritationen låg i luften, men för min del var nervositeten störst. Kockan 1pm hade jag bestämt möte med "han i vit tröja som förväntade sig en kram".
.
Onsdag 13.00-21.00 Den här tiden förtjänar ett helt eget inlägg...
.
Torsdag 09.03 Då jag vaknar känner jag direkt att något saknas, en del av mig är borta. Det värker under vänster revben. Mitt hjärta är kvar, men bitar av det har tagits med i en bil på motorvägen.
.
Torsdag 11.17 Tårarna samlades i ögonvrårna och gav sig ned för min kind. Vi satt på en diner i Camden och stödet jag fick från Matilda och Sofie värmde upp tankarna en aning. Just nu är de det största stöd jag har.
.
Torsdag 19.30 We Will Rock You drar igång och jag blir glatt överraskad över hur många Queen-låtar jag faktiskt hört tidigare. Alltså inga bortkastade pengar.
.
Fredag 02.30-07.15 Väntan på resan hem är lång och seg. Tårarna rinner ner då jag tänker på min krossade dröm om att bo i London, de fina onsdagstimmarna, tröttheten som värker i hela min kropp.
