Kiknar av skratt, och rädsla
Big Brother älskade Big Brother! Jag kiknar av skratt varje kväll. Ikväll var det skräck-tema. Gurkans panik i uppdragsrummet, eller Rodneys skräck i köket kan liva upp hela mitt humör. Mer hinner jag inte skriva. Prov i franska [Tumööråw]! Mindre kul, men sånt är livet...
Dagens TIPS!!
Idag tipsas det om Bob Hunds nya album, Det överexponerade gömstället. Har du inte lyssnat på dom tidigare ska du ta dig an Popsång (mot min vilja), annars är det bara att vraka på och njuta. Kanske luta sig tillbaka, ta sig en födelsedagschoklad och bara drömma att man svävar. Dom är ju från Hässleholm, så jag hoppas dom signas upp till Siesta! snart. Så är det och så ska det vara!
Adjö!
Nu är det nog något som inte ens har hänt
Tjena Tjena Mittbena!
Lååång sovmorgon är det bästa! Var precis ute på en springtur, aa det är väl det jag kommer skriva i min träningsdagbok, egentligen gick jag långsamt runt ishallen. Snart bär det av till skolan för en mattelektion. Därefter får vi se var jag tar vägen. Pluggar kanske i skolan, eller så åker jag in till stan. Ja det gör jag nog. Fota lite om jag har tur. Ikväll blir det ledarvård på pizzerian. Så... jag har nog det bra!Skit affär!
Men ÅH! Vad hände med att jag skulle plugga? Det är mycket roligare att titta på blå pumps på internet, och lägga upp en plan för hur pengarna ska räcka. Och få sina byxor färdiga. Jag ska antagligen ha på mig dom imorrn. Tillsammans med dom skor, som jag inte kommer få av den himla cp kejdan. Nu har dom inte skorna. Jag ska häva mitt köp. Skit-affär! Punkt och Slut!
DAGENS TIPS!!
Härligare röst och gitarrspel får man leta efter. Och tro det eller inte, han är svensk och kommer från Dalarna.
Nu måste det väl ändå bli dags!
8 månader sen...
Ytterligare en dag av att känna mig ful. Tycker mig känna blickarna efter mig i korridoren som säger att jag varken är trevlig eller snygg. Min lugg är för lång, för smutsig. Om jag var mindre, smalare, blondare. Ja, jag tycker ju om hur jag ser ut, men det känns inte som om någon annan gör det. Det spelar väl ingen roll? Jo det gör det. Jag är osäker och behöver bekräftelse. Så jag börjar tänka på D. Mycket påminner om honom nu mer. Återfann musik som handlar om honom. Tänker på hur han brukade hålla min hand. Ibland kan jag glömma bort hur hans ansikte ser ut, men minns precis hans stora händer. Ser dom fortfarande ut så? Precis 8 månader sen jag satt på hans pakethållaren i solens första strålar. Jag höll i hans jacka och han bad mig att släppa. Jag satt på det lilla berget, tvingade mig själv att se in i hans ögon. Jävla jävla äskvärda D!
Säkert! och Ludwig på Dabaser
Säkert! och Ludwig Bell på Debaser Medis. Ludwig är en charmig man. På 6 ynka låtar bjöd han på en fin uppvärmning för vad som komma skulle. Åh, Säkert! kan skriva sånna texter som speglar allt det jag känner, medan hon klär in dom i melodier man vill dansa till. Pappa var ett trevligt sällskap, och någon gång efter Vi kommer att dö samtidigt fick hon det bästa betyget man kan få: - Det här är ju nästan lite bra! Eufori, munspel och vemod går i ett. Och när jag tänker på hur trött jag kommer vara imorgon känner jag bara att det kommer vara värt det!
Bäst ikväll var: Allt som är ditt
Får jag
Någon gång måste du bli själv
Sanningsdagen
Är du fortfarande arg?
Sämst ikväll: Tiden på konserten
Nä, nä osmaklig
Nu tänker ni, hon kanske ska skriva mer om festen. Men nej! jag tänker inte prata om den. Jag blir mest bara arg när jag tänker på den. Istället ska jag skriva av mig om D. Den älskvärda jävla idioten. Det är nog D får stå för. Åh! jag blir så frustrerad av att han hör av sig. Han liksom tvingar till sig min uppmärksamhet, genom att skicka ett sms, som han sen tar tillbaka genom att säga att han skämtade. Det första smset kom igår, precis innan festen, (fan! nu tänkte jag på den igen!) men jag kännde bara att nä, du ska inte få förstöra mer för mig. Så jag svarade inte. Men igårkväll pratade vi över sms.
Vad jag vill veta... Hmm...
Vill du träffas? Nä, nä. osmaklig
Jag blir så upprörd att han sen säger att han skämtade med allt...
Party, eller???
Jag känner mig så himla ful. Jag är så trött på alla jävla "Det är insidan som räknas"-kommentarer. Och visst, vem fan vill vara med någon som är helt dum i huvudet? Men samtidigt kan ingen någonsin komma och säga att utsidan inte räknas. Jag kom precis hem från Luddes fest, och jag ska väl skriva lite mer objektivt om vad som hände imorrn (eller så inte), men just nu måste jag bara skriva av mig.
På festen var det ca 50 pers, varav 99% var så mainstream att jag höll på att dö. Det jag säger nu kommer låta som om jag förraktar dem, och visst lite gör jag det kanske. Men det mesta jag säger nu grundar sig i att jag önskar att jag kunde ha en sån samhörighet som dom har, och möjligtvis få vara med dom. Så, jag kommer dit och alla känner alla. Ingen vill prata med någon utomstående. Jag hade visserligen folk att vara med. Men när jag såg på alla förstod jag att jag inte passade in ett skvatt. Den enda likheten jag kände var alla tjejers, inklusive mina, svarta platåskor. YIPPIE! Alla blickar drogs till någon annan, som stod bredvid mig, och jag kände mig inte ens oönskad. Jag kände mig helt bortglömd. Sånna som jag uppskattas inte. Jag är tyst, blyg, och helt ointeressant!
Förresten D hörde av sig, och nu är jag så trött på alla som inte tycker om mig att jag antagligen tänker prata med honom. Den enda som någonsin uppskattat mig.
Med lungan klämd i revbenen ska jag nu försöka sova!
Fuck off!
Jobb, Håkan, Glasvegas
Solen sken på mig, värmde mina ögonlock. Precis som Romeo och jag dansade. Jag dansade och skrattade högt på bussen. Bara busschauffören hörde mig. Livet är dans dans dans! Anledningen är att jag var på arbetsintervju och chefen avslutade med "Ja, men jag skulle tro att du får jobbet". Än är inte allt klart, dom skulle höra av sig om några dagar. Just nu är jag fortfarande arbetslös, men det gör inget. För det här är en stor personlig vinst. Han trodde på mig, vilket gör att många andra kanske gör det. Lite har jag kanske Glasvegas att tacka. Han frågade vilken musik jag lyssnade på, och vi enades om att dom är ett fantastiskt bra band.
My name is Geraldine
Värst var kylan på insidan
11.30 Små korta steg mot hörnet, där jag vet att jag måste svänga vänster. Passerar två killar, känner blickarna. Stirrar på mina dammgrå vårskor. Tittar ut på gården, grå vår. Jag måste göra det här. Förlorar både ekonomiskt, och socialt på att inte göra det. Gå framåt! Vid hörnet ser jag dörren som leder in till matsalen. Jag går fram till ingången, och slås av sorlet. Står i dörren. Jag klarar inte det här, jag klarar det inte... mumlade jag för mig själv, kanske för högt. Tjejen framför mig vände sig om, tittade på mig och vände sig om igen. Varenda bord var smockfullt. Vågen av panik slog över mig. Jag vände mig om, snabba steg vidare i korridoren, upp en trappa, Höger, Vänster. Där ser jag hans fula vita hår. Okej, det fanns inga krav, men man ställer fane mig upp. In på kontoret. Inser att jag är anfådd och darrhänt.
11.55 Parkbänken är iskall mot mina lår. Konsum-mackan är torr, men som tur är har jag min apelsin MER. Kylan åt upp mina händer, men jag kände att jag förtjänade det. Ha! Nu känner du att du lever i allafall! Men värst var kylan på insidan. Såg på mannen på balkongen. Alla pengar jag äger för att få vara honom, vem som helst, bara inte jag... Såg på killen vid bilen. Vilket är det bästa sättet att komma undan med ett rån? Gömma sig, försvinna? Vilket är det bästa sättet att slippa sig själv? Det enda som värmde var min kalla MER. Den smakar precis som kärlek ska smaka. Det påminner om en tid då solens strålar sken på mig, på mitt då blekta hår. Om den jag var då.
DAGENS TIPS!!
Wilma tipsar om festival! Årets festival för min del blir Siesta! Hittils är det väldigt mycket rock, otur för mig, men å andra sidan skulle jag nästan klara mig med enbart Håkan. Fiffilurar på om jag ska campa med en kompis och hennes crew, men det återstår att se. Så åk till Siesta med er. Det bästa är ju att det inte ligger på sommarlovet, så man kan jobba hela sommaren.
Maskros
Jag är så glad att se dig.
Du är väntad.
Jag kommer antagligen ångra mig.
Snart ser jag dig som ful.
Jag talar såklart om maskroserna.
DAGENS TIPS!!
På begäran börjar jag nu med Dagens Tips! Jag kommer att tipsa om allt från konserter till pop-band, till allt annat som är livsviktigt för ett popsnöre!
Torsdag
Ikväll ska jag iväg och bowla med mina små scouter. Veckan känns underlig när jag bara har scouter en gång. Jag är peppad trots förkylning. En sån där "allt-flyter-på" dag. Matteprovet i morse gick förvånandsvärt toppen, rundvisning för vikariatet imorrn gick bra, och solen skiner. Jag känner mig otroligt lugn, trots att jag har all tid jag har upplanerad. Imorrn är jag "ledig" från skolan för att vikariera som slöjdlärare, vad gör man inte för att komma in på arbetsmarknaden, och tjäna lite pengar. Lördag morgon ska jag på jobbintervju, kvällen väntar party hos en kille i klassen. På söndag blir det ut på krogen för en Säkert!-konsert. Gal1!!!
Polkadoted nails
Jag är inte riktigt en nagellackstjej, men nu har jag hittat sättet att bli det. Att bara pensla på ett lager av valfri känns lite tråkigt, så jag har tagit det till nästa nivå. Och jag älskar verkligen mina polkadoted nails! Jag blir liksom glad varje gång jag tittar på dom. Varför har jag inte kommit på denna idé tidigare? Så nu har jag samma mönster fast i olika färger varje vecka. Nackdelen är bara att det tar lång tid att göra...
Vuxenlivet börjar
Hemskt mycket Hej!!
Jag var ju på jobbintervju i lördags, gruppintervju på McDonalds. Och idag ringde dom och sa att dom gärna ser att jag kommer på en personlig intervju på lördag. Visst det är ju inte världens flashigaste jobb, men samtidigt tar jag vad jag får. Och jag är faktiskt väldigt glad över att dom vill ha mig. Det ligger ju så nära att jag kan jobba efter skolan, utan att dö av resvägen. Så nu ska jag peppa till mig inför lördagen.
Jag har också fixat synundersökningen till mitt körkortstillstånd, och dessutom begärt utrag ur polisregistret för mitt läger. Mycket pågår just nu, allt ska planeras och fixas, men det är bara skönt! Vuxenlivet har börjat kan man säga. Jobb, körkort, brottsregister. Iallafall grunden till det.
Armand Mirpour
En sån där pojke vill jag ha. Att dansa med på södermälarstrand, och gå med på popkonsert.
Så skulle det vara... Så skulle det vara....
Ingefära mot förkylningen
På schemat står att plugga derivata, bälga i mig ingefärste (min nya älskling), jag fick en akut förkylning över natten, och följa BB vad som händer.
Solskenskyss, spritt i benen
Nu ska jag bortse från allt det gråa och ´beskriva min dag. Jag hade lagom kul i skolan. Tjockisåt skräpmat med Lisa, Matilda och Sofie. Därefter lekte jag vuxen och gick till banken. Alltså jag skojjar inte när jag säger att jag inte hade en chans i världen att sänka medelåldern. Alla var 60+. Men det gick bra, så nu ska jag få ett uppgraderat konto som ett brev på posten. HAHAHA! ja det kommer via posten. Ibland är jag lustig. Kanske för mycket för mitt eget bästa. Nu överkropps-dansar jag till min nya spellista som heter Solskenskyss, spritt i benen Allt för att intala mig att det ska bli (är?) vår.
När kommer lyckan för hundar som oss?
Och jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans.
Jag kan se mitt namn i tidningsbokstäver,
men jag kan inte tro att jag fortfarande lever.
När kommer lyckan för hundar som oss?
I gråskalan
Märker hur bilderna i bloggen kommer stötvis. Och nu har det blivit dags för lite bilder. Jag tog mig tid att fota och redigera lite i helgen så här kommer en uppdatering från de senaste veckorna i bildform. Ush för att jag inte bloggat på tre dagar! Helger är hopplösa. Eller så är det mitt liv kanske. Det händer ju inget. Och jag är irriterad över det. Om det ändå kunde hända något ikväll, eller imorrn kanske. Till och med ett nederlag skulle vara välkommet. Visst jag vill ju inte må dåligt, men samtidigt att inte må alls känns värre. Det är så mycket enklare att veta att man mår dåligt och sen agera efter det, än att leva i gråskalan och bara hoppas att man inte trillar neråt.
Aja här kommer bilderna då...
Adjöken!
Dum av dig?
Dum av dig sjunger Daniel. Tre tänkvärda ord. Minnet från en gummibåt på sjön '09, ett solvarmt Gärdet, och ett iskallt Långsele med explosioner i skyn. Saknad gör ont! För jag saknar honom faktiskt. Jag erkänner det för mig själv. Jag skulle så gärna ha juli nu. Skicka ett sms och se om hans blonda hår är lika vackert slitet.
Påbörjad vårångest
Inga bilder.... min blogg är så tråkig. Men jag orkar defenitivt inte göra något åt det. Våren är så djävulskt tråkig att fota. Sommar och höst är bäst, med alla sina färger. Jag blir lixom mer inspirerad då.
Så är jag stressad också. Jag har massor av läxor och prov, men går runt med inställningen att vi inte har det.
Fuck off!
Changes is in the air
Jag genomgår en förändring. En radikal sådan. Jag märker av det själv, helt klart.
- Jag tar för mig mer bland mina nära vänner. Jag frågar om dom vill fika, åka på festival och gå på fest, och dom säger oftast inte nej. Jag hittar mer småsaker att prata om och jag tror att tillit börjar växa fram. Tro om att de inte kommer försvinna i första taget. Sånna som vänder sig till mig, trots att jag inte haft tid, eller ork. Sånna som väntar på mig, tills jag kan ge tillbaka när dom inte orkar.
- Mitt förstånd kommer före hjärtat (läs: instinkten) Av instinkten att stilla min oro har jag hamnat i situationer jag senare fått ångra rejält. Men på senare tid har jag lärt mig min läxa. Jag vet att jag inte borde följa instinkten och därför gör jag det inte heller. Förhoppningsvis slipper jag hamna i fler Mr. A historier i framtiden.
- Jag har börjat ta vara på mina ytliga kontakter. Att säga hej till en klasskompis man kännt i ett år när man möter den i korridoren, eller kallprata med den, är något jag aldrig kunnat. Jag har sånn panik så fort det kommer till att prata med någon jag känner halvt. Min förra psykolog tyckte det var intressant. IDIOT! tänkte jag. Jag vill ju fan inte ha det så. Men hon ville veta mer och fick mig att lova att jag skulle prata med en kille i min klass. Bara för att testa. Ush alltså... Gjorde jag det? NÄ! Men som sagt har jag kallpratat lite. Kanske mycke tack vare min fest.
First Aid Kit och festinbjudan
First Aid Kit och festinbjudan. Idag är himlen så där klarblå som den bara är vid högtryck. Och det resulterar ofta i högtryck hos mitt humör. Fasen vad jag är lycklig just nu. Jag liksom pep till av glädje när jag såg att jag var bjuden på fest. Någon kommer ihåg mig. Han har bläddrat igenom sin lååånga vännerlista och faktiskt stannat och kommit ihåg mig. Vi som knappt snackat med varandra. ÅH! Extas. Höhö nu ska vi inte gå till överdrift kanske.... Men lite glad är jag faktiskt!
Jag ska ta den glädjen och göra något nyttigt av den!
Noll med motivation
Svidande ögon, rufsigt äckligt blött hår. Sömnbrist.
Ångest över bokhelvetet som måste läsas, och jag är så dålig som inte försöker ens.
En LÅÅÅNG springtur (för att vara jag), och sånna där armhävningar.
Måste hålla på i 5 veckor, enligt min lärare iallafall.
Motivationen är noll,
Men den skulle kunna bli 10 igen. Om jag bara fick se ditt leende.
Varje gång du möter min blick
Det enda som snurrat runt i min hjärna idag är den textraden, och det är hans jävla rösts fel. Fem minuter räckte för att få mig fast igen. Han ringde mig igår, för att gratta mig tillbaka, men jag hade inte min mobil på. JÄVLA IDIOT WILMA. Jag skulle göra vad som helst för att få prata med honom igen. Om det så bara var för 5 minuter. Jag var ju så stark, jag hade glömt honom. Ett snesteg, jag trodde jag var tillräckligt stark. Nu handlar allt om honom igen. Om sanningen ska fram längtar jag till i sommar, då vi ska befinna oss på samma äng i två veckor. Det är förmodligen vår enda chans att träffas, för alltid. Jag borde inte, borde vara bättre, men det är jag inte...
Varje gång du möter min blick
Blir min värld en aning större
Varje gång du möter min blick
Hör jag ditt hjärta ge mig blod
My Super Sweet 18
Varm bomull fyller min insida, när jag tänker på hur fina alla i min klass är, på hur trevligt jag hade, och hur många som kom för att fira mig. Jag trodde ingen skulle komma. När jag stod i dörren och kramade alla välkomna och tog emot alla fina presenter var jag överväldigad. Jag ville lämna rummet och låta mina glädjetårar falla fritt. Jag har så länge kännt mig ensamast i världen. Det var så länge sedan jag hade kompisar hemma. Jag pratade med folk jag aldrig pratat med, och skrattade med några jag aldrig skämtat med. Jag kännde mig dock inte helt bekväm, så jag bjöd kanske inte lika mycket på mig själv som jag önskat kunna göra. Men jag hade kul, där jag satt på badkarskanten med fem andra, eller när vi körde "jag-har-aldrig" med 2 dudes.
Jag saknade dock en person i min närhet. Den jag kunde stått och kramat framför alla. Och jag skulle vetat att det faktiskt inte spelar någon roll att jag inte känner något speciellt. Då hade jag kunnat stå med hans armar runt mig, och kunnat känna mig helt tom på insidan och bara låtit mig fyllas av dom känslor som var aktuella.
Men som sagt jag hade kul. Alla kompisar, nära som på avstånd, var trevliga. Och huset stod kvar.
Samtal med en blond fantasi
Ett litet Hej från den så välbekanta rösten och allting återvände.
Nu ser jag hans blonda tunna hår tydligare än någonsin.
Skepticism, Avund, Hjärtlighet, Avund, Nedstämdhet
Viljan att ställa in festen för min och hans skull, träffa honom.
Få höra fler ord om hur allt är på en plats nära men ändå så långt bort.
Glädje, Ifrågasättande, Ånger, Glädje, Saknad, Saknad
Snurrig och vimmelkantig
Alltså jag är rörd! Nästintill tårar. Fan vad fina människor är som faktiskt har vilja och tar sig tid att typ köpa en blomma på min födelsedag. Det är det enda jag har att säga nu punkt och slut.
Eller så kan jag inflika att jag inte har någon känsel i tårna, att klockan är 03:52, och jag har haft skitkul ikväll. Nu ska jag gå och sova med Lisa som deckade för en timme sen med lampan tänd. Jag skriver mer om kvällen imorgon!
Två ord som får avsluta kvällen är snurrig och vimmelkantig.
Inget direkt att skriva om
Dåligt uppdaterat här de senaste dagarna. Beror väl på att jag inte känner för att skriva någonting. Det kanske är bra, för det är ju när jag mår dåligt jag skriver mest. Så jag ser det väl positivt, trots att jag vill skriva av mig mer här. Jag tänker att jag kan väl skriva lite om en viss kille, men det finns nog inga känslor att sätta ord på., inte som förut iallafall. Det mesta rullar på helt enkelt.
Jo, vad som är på g är ju min 18-års FEKKE!!! Det ska bli så jäkla kul. Det spelar ingen roll hur många gånger folk säger åt mig att folk tycker det ska bli skitkul eller hur peppade dom är, jag blir fortfarande lika förvånad. Och att dom vill ha med sina kompisar. Alltså jag är mållös. Jag tänkte väl att på sin höjd kanske 10 pers dyker upp, och nu räknar jag med 45. Insane in the membrane!
Nej nu skriker min katt att han vill sova. (Han kan inte sova utan mig på kvällen) Så det blir dags att dejta kudden nu.
Tack för idag, slut för idag
Jag minns dig ifrån Julis nätter
Jag minns dig ifrån julis nätter
Ett hungrit öga
Sprit i blodet
Leran ifrån festivaler
Morgonljus på fuktig gata
Solen visslar på oss viskar om något
Som är sommarbundet
De temporära evighetsbanden
De sommarbundna silverblodsbanden
Den bruna himlen byts mot svart
Inget skulle få sätta sig på mig.
Allt skulle vara så bra
Då får man sitt livs första IG
Eller snarare
Inget betyg alls på pappret
Allt är meningslöst
Den bruna himlen byts mot svart.
Idag är himlen brun
Idag är himlen brun
Inget kan skada mig
Min nya blommiga kjol
Ska ge mig styrka
Insikten om att livet inte varar för evigt kom till en 12 årig flicka på en ö
Min relation med min farfar är aningen svårförklarad, jag förstår den knappt själv. Vi har alltid bott 50 mil ifrån varandra, jag har träffat honom en gång om året, och vet inte om jag skulle kunna säga att vi någonsin haft en djup relation där "man kan prata om allt". Ändå är det tanken på att han ska dö som kan göra mig så fruktansvärt ledsen att jag gråter floder.
Mitt första minne av dessa känslor har jag från när jag var ca 7 år. Farfar och farmor har precis åkt hemåt, och jag ligger i min säng för att sova, men istället kommer paniken. Dom åker ifrån mig, HAN åker ifrån mig, skriker det i mig. Jag vred och vände på mig, men inget fick mig att somna. Det minnet är det otryggaste jag har från min barndom. Några år senare satt jag i ett tält och ringde mamma för att höra hur det gått med hans cancer operation. Min kropp var tung som bly tills jag fick veta att han klarat sig. Det var här jag för första gången insåg att farfar inte kommer leva för alltid. Insikten om att livet inte varar för evigt kom till en 12 årig flicka på en ö.
Trots hans sjukdomar har han alltid sett det ljusa i allt och haft inställningen att han kommer leva minst 20 år till. Men när jag träffade honom i helgen var det en annan farfar jag träffade. Han hade insett att han inte borde köra bil längre. Han pratade om "när det väl händer" och berättade sin familjs historia för mig. Allt gav mig en känsa av att han givit upp.
Det är inte utan tårar jag skriver detta. Känseln i mina tår har lämnat mig och det enda jag känner är hålet i mitt hjärta. Han är trots allt 80 år, och annat än döden finns kanske inte att förvänta sig, men jag är livrädd för den dagen han går vidare.
Ankpromenad
Jag är lite smårädd si så där för ankor, så vad passar bättre då än att ta sig en promenix ner till ankdammen och sätta sig ner bland dom? Och fota dom lite i smyg med mitt stora objektiv. De som gick förbi måste trott jag smygfotade in på kopparvägen, och tanken slog mig att testa om mitt objektiv räckte in och se vad folk gjorde i sina lägenheter. Men det kändes lite creepy, så jag avstod. Vidare gick jag runt Kallhäll och samlade solljus och fotoinspiration.
Än har våren en bit kvar att kämpa mot den stora stygga vintern
Fear no darkness promised child
Födelsedagsfirande
Släktmiddagen för en blivande 18-åring är avklarad nu. Mormor och morfar kunde hålla sams, och jag är glad att båda kom. Jag stod för en god komponerad, och till vissa delar egenlagad, meny.
Förrätt: Rostbiffsrullar med pepparrot och färskoströra
Varmrätt: Lax med rotsaksblandning och sweetlimesås
Efterrätt: Tårta med chokladmousse
För en gång skull var hela släkten från alla dess hörn samlade och det var väldigt kul. Även fast jag satt med gråten i halsen stora delar av kvällen. Men det ska jag skriva om en annan gång. Jag måste få samla mig och sätta ord på det som händer inom mig. Som sagt trevligt och fina presenter. Fick 15 körlektioner, så nu ska jag ta körkort. Är lite smått skräckslagen inför det. Min allra största rädsla är att misslyckas, vad det än gäller. Att sitta i en bil, med någon jag inte känner och känna paniken komma. Jag kommer bryta ihop inför den stackars arma människan. Ush! Men jag måste ta mig i kragen och få det gjort!
Jag fick också två böcker, en om exponering och en om fotoblixtar. Plus 2000 till en blixt. Jag är väldigt lycklig! Jag ska lusläs dom, och bli bättre på att fota. Nu när jag till och med har inrett mitt rum med en hyllla för alla mina kamera-pryttlar. Dessutom fick jag en kedja av farmor som gått i släkten. Den var också väldigt fin. Så nu ska jag lägga mig och vakna imorrn och ta vara på den sista dagen av lovet.
Förrätt: Rostbiffsrullar med pepparrot och färskoströra
Varmrätt: Lax med rotsaksblandning och sweetlimesås
Efterrätt: Tårta med chokladmousse
För en gång skull var hela släkten från alla dess hörn samlade och det var väldigt kul. Även fast jag satt med gråten i halsen stora delar av kvällen. Men det ska jag skriva om en annan gång. Jag måste få samla mig och sätta ord på det som händer inom mig. Som sagt trevligt och fina presenter. Fick 15 körlektioner, så nu ska jag ta körkort. Är lite smått skräckslagen inför det. Min allra största rädsla är att misslyckas, vad det än gäller. Att sitta i en bil, med någon jag inte känner och känna paniken komma. Jag kommer bryta ihop inför den stackars arma människan. Ush! Men jag måste ta mig i kragen och få det gjort!
Jag fick också två böcker, en om exponering och en om fotoblixtar. Plus 2000 till en blixt. Jag är väldigt lycklig! Jag ska lusläs dom, och bli bättre på att fota. Nu när jag till och med har inrett mitt rum med en hyllla för alla mina kamera-pryttlar. Dessutom fick jag en kedja av farmor som gått i släkten. Den var också väldigt fin. Så nu ska jag lägga mig och vakna imorrn och ta vara på den sista dagen av lovet.
It began in Hässleholm Holm Holm Holm
Släktkalas innebär brist på sovplatser. Så nu måste jag ligga på en luftmadrass, och som om det inte vore nog är den placerad i systers rum. Varje gång är det jag som måste flytta på mig, eftersom jag är den som inte bråkar och säger ifrån, kanske också för att jag har det största rummet som farmor och farfar måste få.
Min retsamma tillfälliga rumskamrat försöker inte direkt göra det enklare för mig. Chipstuggande och Lost-marathon går mig på nerverna.
Sadness I'm your girl
Sadness is a blessing
Sadness is a pearl
Sadness is my boyfriend
Oh sadness I'm your girl
Ingefärste för att orka med släkten
Mitt ingefärste har tagit slut. Måste ner och koka nytt. Jag får inte bli sjuk nu, just just nu skulle vara den mest otajmade tiden att bli sjuk på. Så jag håller mig till mitt te. Vatten finns det gått om, och ingefäran finns det en stor bit kvar av, Så sysselsätta mig med att koka te hela natten ska inte bli något problem. Varför sova liksom? Trots det är jag trött. Borde nog sova för att orka med det "släkttummult" jag ställt till med.
Imorgon kommer nämnligen tjocka släkten hit för att fira MIG! Tjoho! men jag får se om det urartar eller inte. Farmor och farfar kommer och bara dom i sig är en cirkus man blir helt slut av. Plus mormor som inte går ihop med dom. På köpet kommer morfar, som inte träffat mormor sen skilsmässan för 10 år sedan, med sin nya sambo. CRAZYYY! är vad det kommer bli...
Jag klarar mig, jag är på god väg
Det första jag såg var din gröna jacka
Ditt bekanta fumlande med mobilen
Tittade ner på dagsmejans spår
Kände efter, ingen ångest
Du mötte inte min blick
Jag mötte inte din
Fortsatte backen upp
Bättre, starkare, tryggare
Lät solen värma mina ögonlock
Jag klarar mig, jag är på god väg
Ommöblering
Semelbak med två kompisar, handling på Ikea, och ommöblering. Det är vad jag gjort idag, och det vill jag säga inte vara så lite. Jag har inte fått runmmet helt klart än, eftersom jag har en förmåga att aldrig göra saker färdiga. Men imorgon ska jag ta tag i det. Då ska hammaren fram och dundra in spikar till mina lampor och tavlor. Men vad jag kan se hittils så är jag nöjd.
Flanerat Sveavägen
Det är trevligt att vara själv. Att ensam få ge sig ut på stan, gå i affärer och framförallt isolera sig med sin egen musik. Det är sånt som kan få mig att må jättebra. Särskillt om man hittar vad man letar efter, eller sånt man defenitivt vet att man klarar sig utan, men köper ändå. Som ni kanske förstår hade jag en sån dag idag. För en gångs skull var jag inte på söder utan gick runt i city, för den delen satte jag inte min fot på Drottninggatan. Där blir jag så stressad. Jag ser inte folk eller skyltfönster omkring mig. Nej, jag flanerade på Sveavägen.
Så gjorde jag några fynd också: En söt hjärtring
4 tidningar (tre gratis och en svindyr)
En grön ring med matchande armband (som kommer passa perfekt till min klänning på min fest)
Ett par svarta kilklackar med platå som är väldigt sööta
Jeanstyg till ett par sailor-inspirerade shorts
En dold dragkjedja till min festklänning
