Nyårslöften
Köpa ett gymkort Antagligen ett av de vanligaste löftena så här års är att träna, men nu ska ni inte tolka detta löfte som om jag fått för mig att bränna fett och bli smal. Nej sånna nyårslöften är bara bortkastade. De genomförs aldrig. Mitt löfte blir att köpa ett Friskiskort som i alla fall möjliggör att jag tar mig för att bättra på min urusla kondition. Som det är nu blir jag andfådd av att ta snabba steg uppför vår 12-stegs-trappa och så kan vi ju inte ha det!
Ta körkort Jag kommer gråta och våndas över hur svårt det är men nu ska jag ta tag i det. Efter den 1 juni finns inga krav mer, och då ska jag slå slag i saken. Kanske ta en intesivkurs hos morfar.
Ta vara på min sista tid av gymnasiet Vad det innebär vet jag inte. Jag antar att jag ska leva i nuet och ta de möjligheter som skapas, göra vissa snesteg, gråta en skvätt och skratta mig öm.
Skapa en portfolio värd namnet Kurser ska gås för att lära mig tekniker, jag ska börja rita och skissa plagg med detaljer jag aldrig tänkt på, färger och former ska få inspirera mig. Och till slut kanske jag har en portfolio jag kan söka in till högskolan med.
Unna mig konserter, gratis som dyra En av de bästa aktiviteter som finns är att stå i ett mörker bland andra som vill precis samma sak. Att se någon framföra musik eller texter som han eller hon gillar skarp i ett virrvarr av strålkastarljus.
Så vackert att man kan gråta
Att sakna
Jag blir nästan lite förskräckt när jag tänker på hur lång tid det var sedan den där januari eftermiddagen då jag fick ett sms om att det var slut. TVÅ ÅR. Just i kväll började jag sakna det vi hade. Och så halkade jag in på hans spellistor som dröjt sig kvar i dator. Toner som påminner om en dag på Gärdet, en morgon invirad i lakan i det första stålarna, en natt med DN och tickande väggur. Jag sveps iväg i tankarna och minns allt det ljuva, den harmlösa mjuka känslan av att käna sig älskad i ruffsigt hår.
Jag saknar inte allt, det vet jag. Men vissa valda delar. Att ha en fantastisk vän att luta sig mot, som kan luta sig mot mig. Något som inte är tillfälligt. Tillfälligheter har jag fått förmycket av. Vi är tydligen på den nivån att han skickar god jul-sms till mig.
Bildernas jul
.
.
.
.
.
.
Den 24 december
Pirr i magen, spritt i benen och en strävan efter att allt ska bli perfekt, sånt brukar infinna sig mitt på dagen den 24. Men inte det här året. Jag brukar vara så barnsligt glad över att dopparedagen till slut kommit, att jag vrider och vänder mig i sängen natten innan av nervositet, men den 23:e somnade jag utan problem. Trots att jag sov inklämnd mellan bokhyllan och symaskinen.
I år firades det med farmor och farfar som tagit bilen ner och knackat på klockan 9, samt mormor som hämntats av pappa medan jag jobbade mitt sista pass inför jul. Vid lunchtid droppade även Fredrik in hos oss, vilket var planerat. Glögg, kaffe, julmust och 9 sorters kakor och bullar dukades upp i vardagsrummet innan Kalle Moreaus tog över rutan framför oss. Inte ens då tomtens verkstad rullade igång kom den där härliga julstämningen.
Ett maffigt julbord senare tvingas jag proppa i mig resterna som pappa varken vill förpassa till sopkorgen eller i en låda in i kylen. Varför gör man så mot sig själv egentligen?! Hur som haver tog jag mig igenom det levande och fick se Karl Bertil Jonsson. Därefter blev det julklappsutdelning, med mig som vikarierande tomte. Paket efter paket hamnade i mitt knä. Mina föräldrar ger antingen en stor present eller flera små, vilket fick mig att tro att det var ett av det sistnämnda åren. Men när jag öppnade de visade det sig att det var en kombination, många dyra klappar.
.
Jag är det mest bortskämda barnet, då mina klappar är dessa:
Samsung Galaxy Ace
2 års betald surf och sms
Hörlurar
Biljett till Coldplay i sommar
2 supersöta klänningar
Valfria kurser (mönsterkontruktion, sömnad, teckning) för 3500:-
1,5 tusen kronor
Deportees tröja
Necessär med blandat smink
God jul
Jag orkar inte så mycket som att hålla ögonen öppna längre.
Världens mest bortskämnda unge vill hälsa er en trevlig jul ändå!
Tecken på feber
Tecken på feber:
Inte vilja ta av sig koftan och få gåshud då man väl gör det.
Rödmosiga kinder
Värl i smalben och underarmar
Gå och lägga sig vid 8.
Prima ballerina
Just den senaste veckan har jag varit så inspirerad av balettdansöser, och sedan idag även koståkerskor. De är så graciösa och magnefika. Så bräckliga, men starkare än många andra. Smala trikåklädda spiror och krusade tyllkjolar.
.
.
How you made me feel
Dansar till texten, till beatsen, till mitt hjärta som brister
Det enda jag vet är att det kommer fortsätta
I jakten på ett mail från min arbetsgivare hittade jag de flertal han skickade till mig. I ämnesraden: "Hej gorgeous!". Jag bläddrade vidare, motstod lusten att läsa igenom allt, men mindes. Mindes meningar som "i just wanted to say i think your lovely". Vidare hur han slutat svara. Någon slags styrka fick mig att stänga ner mailen, lägga huvudet på kudden och tänka på läget i skolan istället.
När jag låter ögonlocken öppnas vet jag att styrkan inte har makt över drömmarna. Jag har sett honom igen, på avstånd bevakande, tills han gick fram för att krama mig. Allt var på hans villkor, precis som i verkligheten.
Jag känner mig så maktlös. Precis som jag inte kan påverka vad jag drömmer kan jag inte påverka andra. Hur jag än kämpar lämnar alla mig. Jag tänker inte lista personerna här, deras namn skulle bara göra ont att se.
Det enda jag vet är att det kommer fortsätta!
Hårspraysstelt
Mitt hår är hårspraysstelt för jag inte orkar tvätta det, mina läppar är fortfarande röda för jag inte orkar ta bort det. Då stämningen i min närhet blivit stel under dagen har jag koncentrerat mig på musikhjälpen. Jag har ett projekt där jag gör nästan för mycket, ett annat där jag inte gör något alls, och två prov jag inte bryr mig om. Läget känns rätt pissigt!
Önskelistan för icke materiella ting
Önskelistan som går utöver materiella ting:
.
Gnistrande näst intill knastrande nysnö i 15 grader minus. Känna hur benen domnar lite i strålande solsken.
.
.
Att på en snöbeklädd gata i en liten stad få gå runt på loppis i päls med röda kinder. Jag vill hitta fantastiska klänningar, till billigt pris så man kan köpa många, och sedan sitta på ett café med gammeldags inredning, och beundra innehållet i sina kassar.
.
.
En blixt från klar himmel som säger vad jag ska göra med mormors kjol. Det ska bli en julaftonsskrud, men i vilken form har jag inte funderat ut än...
.
Att kunna sitta timtals vid radion den kommande veckan för att lyssna på Musikhjälpen. Nu har jag skapat mig en lista med alla hållpunkter jag måste ta del av. Lappen ska ligga i min ficka hela veckan. Jag ser fram emot mycket skratt!
.
De enda jag har kvar
Jag pratar fortfarande med mig själv på engelska
Jag berättar om min dag, om hur jag tänker
Vänder mig om mot väggen
Vet att det enda jag har kvar är halmstråna i min väska
Precis som du fortfarande är för mig
I wish I was the last thing on your mind before you went to sleep.
Precis som du fortfarande är för mig
