Anledningar till att fly kärleken

Om ni inte redan märkt det, så föraktar jag kärleken. Visst, jag tror att den finns och att den gör människor lyckliga, TILLFÄLLIGT! Jag har ju själv råkat ut för en del som lekt med mina känslor men idag har jag stött på två skräckexempel.

ETT: En kompis och jag fikar, vi planerar min fest. In kommer hennes pojkvän och sätter sig ner vid vårt bord. Trevligt tänker jag. Men han sitter vänd mot henne, tittar inte på mig. Inte ens när jag bjuder in honom till festen. Han tittar på henne och sägaer att det ska bli trevligt. Jag har verkligen inget problem med någon av dom. Jag tycker om båda. Men det är ett så tydligt exempel vad känslor gör med en. Det gör en halv. Får par att leva i symbios med varandra, och det är ju fint, men det finns en gräns när den ena eller den andra inte ser någon annan i rummet än sin "älskade"

TVÅ: Flickvän som tar sin pojkväns parti för mycket. Som inte låter honom försvara sig själv. Allt jag skriver på hans facebook vänder hon till något negativt. Och jag förstår varför mina vänner inte tycker om henne. Är man så offensiv är det klart att folk börjar snacka skit om henne.
Båda är exempel på hur uppslukade pojk- och flickvänner blir av varandra. Jag står inte ut med det. Var två personer istället för en och en halv! Ni som par och enskilda människor blir så himla mycket mer intressanta då. Vadå bitter? Jo, lite...

Min gode vän Nappe

Efter skolan var det öppet hus. Självfallet ställer man upp. 3 timmar i skolan, eller ha 1,5 timme hemma och åka fram och tillbaka till skolan. Självklart väljer jag skolan. Vad är felet med mig? Nej men det var trevligt. Fick sällis av Lisa och Kalle på en fika och en tur i centrum. Men dom skulle hem och äta så jag återvände till skolan. Lärde mig lite om a^x funktioner och skrev lite om Nappe (Napoleon). Sen kom Matilda och vi peppade upp inför Öppna huset. 95:orna var så galet vilsna och blyga. HAHA!

En biobiljett rikare kom jag hem och hoppade direkt i säng. Väldigt trött tjej.

Det mörka av det ljusa

Cravings

 

ÅH så gott!

Jag rörde ditt blonda hår

I drömmen rörde jag ditt blonda hår
Jag följde dina långa steg
Du såg på mig på sättet jag saknat
Dina isblå ögon såg rätt igenom mig
Du kramade mig och jag kramade hårt tillbaka
Så nära, så nära
Det var så länge sedan jag drömde om honom. Jag trodde jag glömt hur hans stora händer ser ut och känns. Jag var lycklig i drömmen. Jag ville stanna kvar i den. FAN! Varför blev det så jobbigt nu? Jag trodde jag glömt...

Varför vill jag höra hans röst så nära intill?

Plötsligt slog det mig att det är ett år sedan Dante skickade det hemskaste sms jag någonsin fått. Då han gjorde slut alltså. Jag har fått sms där det stod att jag är en psykos-drabbad jävla fitta som inte har någon empati för omvärlden, men det Dante skickade var värre. Trots att det inte innehöll ett enda kränkande ord. Ett år... Vad fasen har jag gjort under den tiden? Förutom att drömma om att få honom tillbaka i ett halvår förstås. Jag har utvecklats åt ett håll jag inte förutspått. Jag vågar stå för åsikter, men framförallt yttra dom, vilket jag verkligen inte vågade förut. Jag har blivit ännu mer självständig än vad jag redan var.
.
Men vad händer efter ett slut? Alla dom gångerna man sagt att man älskar varandra. Hänger dom bara kvar som ett plåster på såren. Något man kan se tillbaka på och tänka "Trots att han gjorde slut älskade han mig ändå en gång". Eller försvinner dom, så att man egentligen borde glömma det. Bör man se det som om personen ljög? som "Han kanske älskade mig, men vad spelar det för roll när han dumpade mig på ett brutalt sätt" Jag vet faktiskt inte. Ett helt år har gått och jag kan inte bestämma mig vilket som är bäst. Det är ett avslutat kapitel, men samtidigt hänger det med mig i det undermedvetna. Hans svek ligger kvar och kommer fram när det känns som värst. Och av någon outgrundlig anledning har jag längtat efter att prata med honom. På gott och ont. Vi kunde ju prata så bra med varandra, allt lixom bara flöt på. Men samtidigt var det jag som fick vara den starka och ta första steget till att bryta kontakten helt med honom. Han ville helst bara utnyttja situationen. Så jag vet inte... Jag skulle så gärna vilja höra hans röst. Varför vill jag det?

Banne mig nu ska jag snart sy!

Jag som skulle sy idag... Nä det blev inredningsshopping istället. Familjen slog till på en soffa, och övriga små saker. Sånna saker man hittar på Ikea som man inte tror man kan leva utan. Till mig blev det en gardinstång, en ram och ett väldigt vårigt grönt tyg. Direkt när jag såg det visste jag att jag var tvungen att köpa nån meter. Endera får det bli underdelen till min klänning jag skulle sytt idag, eller så blir det nåt annat. Härligt! Jag ser så mycket fram emot sommaren. Att inte behöva gömma mina klänningar under en stor jacka. Och de fina skorna jag förhopningsvis kan köpa. Åh! det kommer bli såå bra! Jag blir så peppad bara av att tänka på mitt egna vårmode. Jag är så insnöad på 50- och 30-talet just nu att det är sanslöst. Lyssnar till och med på musiken tillhörande dessa årtionden. Dessa tex! Jag blir lycklig av deras lätta melodier.
The Original Carter Family – Wildwood Flower
Nej nu ska jag verkligen sy!!
Adjöken !

Halv åtta hos mig!

00.53: Tjejerna har precis åkt. Mycket trevlig kväll! Mycket god mat, speciellt efterrätten! Jag är bra på matlagning! Lite får man faktiskt peppa sig själv. Nya versionen av TP testades också. Både bättre och sämre än de äldre. Det gällde att betta på den man tror kan frågorna. Matilda är bäst både på att betta och kunna svaren. Lokala Riksmuppar diskuterades och kläder lånades ut. En väldigt lyckad kväll! Lite som Halv åtta hos mig, fast med vänner.

Choklad och hackiga youtube-klipp

1 liter mjölk slank precis ner i magen tillsammans med björnbärspaj. Mumsigt! Välförtjänt dessutom. Har ju precis tagit hand om mina små scouter. Jag har ju lovat mig själv att ha 100% närvaro och det verkar ge resultat. Jag har mer blivit en del av gruppen och barnen ser mig nog som ledare numera. Trots att jag och Patrik mest kittlar varandra. Det känns skönt att ha någon att vara assistent med. Ikväll pysslade vi, eller snarare alla barn gjorde. Jag gav upp. Pyssel är ju lite av min grej, men jag fattade inte hur man skulle göra dom där jäkla söljorna. Så jag och Patrik åt choklad och tittade på hackiga youtube-klipp. Mysigt!

Högtryck, älskade högtryck

Högtryck, älskade högtryck! Vädret ger mig så fasligt mycket energi. Det är så härligt. Stresseade iväg in till storstan i morse. Men stressen gjorde inte så mycket. Jag var lugn trots jag var stressad. Beställde ett par fantastiskt fina skor som jag drömt om i ett halvår. Köpte också en armbandsnåldyna som jag behövt ett tag, en meter blommigt tyg som ska bli en "Wilmakjol", samt Vliseline-band till min klänning jag pysslar med. Jag har ju sytt prototypen, men i helgen ska jag påbörja den riktiga. Tjohoo! Jag fick också en del bilder tagna när jag var i farten. Några kommer upp senare, för nu ska jag iväg till Slammertorp. Äta, Sova, Scouter!

Ha're


Ett enda ont ord om dig har alltid fått mig upp i ringen

Vaknar av att mamma skriker till pappa på undervåningen. Men det rör mig inte i ryggen. För idag ska var bra! Det är bara så det känns. Drömde om någon inatt. Jag jagade dig, och du jagade mig. En spänning fanns, men frågan är om den finns i verkligheten. Antagligen finns den för mig, eftersom jag sällan drömmer om människor jag faktiskt känner. Bara de som verkligen har en plats i mitt liv dyker upp om natten, och nu gjorde du det. Jag är förvirrad.
Nu ska jag dra två svarta kajalstreck under min mjölade lugg och åka till in till stan. Fan att jag måste till skolan idag! Jag vill fota och sy! Men ikväll ska jag träffa honom igen. Den som lever får se vad som händer.

I need you to need me

Så fort ni kysser varandra vänder jag mig om
Kniper ihop ögonen och tänker Fortsätt vara stark!
Jag vrider på fötterna, backar några steg
Minns känslan av två starka armar runt mig
Tvingar undan känslan av att springa där ifrån
Det jag behöver är någon som ser efter mig
Öppnar nya dörrar, stänger olömpliga omvägar
Som ringer när örngottet blivit så fuktigt att det inte längre torkar
Någon att springa på hustak med dom där rastlösa nätterna i april

Jag måste värja mig, förneka som ett filter

Fem år av Berg&dalvana

Fem långa år. Fem jävla år. En tredjedel av mitt liv.
Är det så här det ska vara?
Sen i sjuan har jag haft drömmar om döden.
Jag har sett vän efter vän lämna mig. Det blir alltid så...
I fem år har jag stundtals haft en längtan efter att skada mig själv
Jag var 14 år när jag gjorde det första gången.
14 år! Ska man ens veta hur dåligt man kan må då?
Det är antagligen inte mitt fel. Gener och sånt inblandat...
Men hur ska jag kunna tänka så, när allt känns värdelöst
Det är så mycket enklare att ge någon annan skulden

Glöm att jag är glad

Chillar framför handbolls VM. Låtsas att jag är insatt, och stör mig på danskarnas spel.
"Vad fan gör ni?", "Jobba hem!" Som om jag har en aning om vad jag pratar om.
Planerar annars min 18-årsdag och sommaren.
Vad ska jag göra på min dag? Party? Som om jag hade många att bjuda...
Har försökt förut, men det slutar med att tre pers kan komma. KUL!
Nej jag lär väl sitta på mitt rum och deppa ihop.
Förhoppningsvis får jag väl en god tårta jag kan tröstäta på.
Sommaren ser dyster ut också. Måste jobba, men det finns inga jävla jobb.
Vill åka på festival, men det har jag knappt råd eller tid med.
ÅH! Jag måste till Peace & Love!
Håkan spelar och det var så himla fantastiskt för två år sen när han var där.
Men det kostar ju också pengar. Och så måste jag ju jobba!
FAN!!


Åt helvete med himlen

J: Asså, du är snygg!
W: Haha, jasså...
J: Det är något med ditt leende...
W: *fniss* Tack, du är inte så dålig du heller.
J: Har du pojkvän?

Bussen hem idag blev inte så himla tråkig. 2 steg från paradise och jag höjde volymen, men stängde av direkt för att prata med honom. Jag gillar människor som är ärliga med vad dom tycker. Gick glatt av bussen, han tyckte det var synd att jag skulle av.

Sixten

Finare kisse finns inte

Hans tassar är det sötaste!

I'm a volcano, and I'm burning with fire inside

Om du var här, och jag var där

Samling 19.00 i centrum, gick en mil och kom vilse, sov i snön, Rodney skrek "Håll käften".
Mackor med jordgubbssylt, 548 till Mc Donalds, träffade Emma och Patrik, tåg till Bro.
Asiatiska nudlar, Willy's, somna under filmen, gå ytterligare, steka falukorv.

Hajken var helt okej. Lagom långt att gå, trevligt sällskap och förvånansvärt mycket sömn.
Att kliva in i hans hall, att se hans säng, att sitta vid hans lilla bord. Jag fick sån ångest!
Ville bara gå därifrån, gå hem, lägga mig i min säng. Glömma allt ett tag.
Fortsatte, var stark! Slog bort tankarna. Du rörde vid mig, jag sa åt dig att hålla händerna borta.
Rör hon den där andra, du så gärna vill ha.

Hängde mest med Patrik, kittlades, och somnade mot varandra i soffan.
Nu ska jag återhämta krafterna inför veckan.

Hej och välkommen till hajk!

Här laddas det upp för hajk. Peppar med Masterchef finalen.
Alldeles strax ska jag äta middag med min kära familj.
Uh! varför väljer man att sova ute i -2 grader?
Än värre är att Mr. A ska med.
Jag kommer vara så grinig och äcklad av honom. Fy fan!
Men som tur är har jag Maja med mig en stund.
ÄH! Det ska gå bra, jag ska bete mig som om absolut inget har hänt
Jag ska inte ens orka bry mig om han har enorma sugmärken.
INTE ALLS!
God natt! Om jag nu somnar inklämd med Mr. A i ett tält i minusgrader!
HÖHÖ!

Självgodhet är underskattat!

Jag har alla möjligheter i världen
Inte en tvekan om den saken
Okej, jag har kanske inte fysiken för en karriär som brandman
Och jag har inte fysiken för att bli kärnfysiker
Men annars är jag jäkligt bra!
Självgodhet är underskattat
Beröm dig själv
Många kommer bara ihåg elaka kommentarer
Men hos mig är det bara komplimanger som fastnar

Too soon

Det är alldeles för tidigt, egentligen
Det är bara en gång
Du är så söt hihihi
Jag känner en längtan, nästan som om jag skulle vilja
Men jag vill inte
Nej, jag kan inte, måste hitta mig själv

Evolutionsbingo

Evolutionsbingo, Tapehjul, Strindberg
Barnsligheten flödade i mig
Tillsammans med dig Matilda blir allt så jäkla kul!
Dina olika röster fastnar i min hjärna
Bläckskrift Hej<3 på handen
Sn-Cn-Zn Lisa, tillsammans är vi iq-fiskpinne(70%ströbröd) på kemin
Jag tycker om er muucho!

Bildbombning

Hemmagjord chailatte, Emmagjord muffins


Kommande projektets prototyp

Ett sista om henne

Jag ska sluta älta! Banne mig! Men ett sista inlägg om henne får det bli, Frida alltså. Vi var ju bästa vänner så det är nog inte så konstigt att det gör ont.


Det verkar som om hon överlevt sen sist jag såg henne
Hon kunde va någon annan, någon bättre om hon slöt ögonen
Hon har bytt höghusen mot champagne
Och hennes nya fina vänner tror dom vet var hon kommer från
Jag är pojken i glasögon hon var kär i en gång
Hon känner inte igen mig nej, åren har nog slitit hårdare på mig
Håkans texter är så fantastiska för dom sätter ord på känslor som jag själv inte kan beskriva. Jag är höghuset, Spånga är champagnen. Då hon va kär i mig var jag tönten i glasögon. Satt och lyssnade på den hela vägen hem på bussen. Om man ändå hade någon som hon. Någon man kände att vänskapen var ömsesidig med...
Emma ( http://popgubbe.blogg.se/ ), jag förstår dig. Vi båda behöver nog någon som kan förstå våra drömmar om smala pojkar med långa luggar och stjärnor under ögonen! Vi båda behöver någon som tröstar oss.

Hoppet är det FÖRSTA som överger människan

H som i Hej eller snarare Helvete!
Jo, jag är ensam. Och jag har rätt att säga det. Det är ju faktiskt så jag känner. Allt är hopplöst tungt. Ni har bästa vänner. Sånna ni träffar på helgerna, och ser på bio med. Ni har pojkvänner. Sånna ni kan säga att ni älskar. Dom ni kan vara med de helger ni inte är med era bästavänner. Ni verkar lyckliga, så där som det borde vara. Jag missunnar er inte er lycka, verkligen inte. Jag är bara så jävla AVUNDSJUK! Om det ändå gick att byta vardag med någon. Inte för att jag vill att någon ska ha det som jag har det varenda kväll.

Att mista sig själv

Att komma över någon är att mista en del av sig själv. En del man hållit allra närmast intill sig. Att förlora flera samtidigt, är att mista sig själv. Det är i andra ens personlighet speglas och att bli av med den spegeln gör att man inte vet vem man är. Ingen som ger respons längre. Jag har kommit över dom värsta stadierna av sorg och saknad. Men det är det tuffaste som återstår. Att bygga upp en ny spegel. Att våga lita på att den visar sanningen. Och just nu litar jag bara på mig själv. Jag tror inte heller på kärleken längre. Det finns inget som håller "förevigt". Dock fanns det en tid då jag gjorde det. Det var då jag satt lutad mot honom i maskroshavet. Men den tiden är över. Det finns inget där att hämta, inget att återvända till. Och kanske kommer det en sån här tid igen, om jag bara vågar lita på någon igen. OM! Efter kärlekens svek, efter den sanna vännens svek, efter barndomsvännens svek, har jag inte så stora hopp om en djupare vänskap eller ens kärlek...

Kallare tack!

10 garder och 30 cm snö är nog min idealvinter. Usch för slask! Vill att det blir kallt igen.

Klirr klirr i kassan

Att tjäna pengar är trevligt! Igår var jag hos morbror och städade och käkade pizza. Mycket trevligt! 400 intjänade kronor. Idag rensade jag i köket, och där tjänade jag 50 kronor. Rikemanshelg nästintill. Nu ska jag se till att verkligen spara dom till i sommar. Det lär behövas om jag blir antagen som funktionär på jamboreen i sommar. Skön helg i övrigt. Känt mig riktigt duktig idag, lagat mat, städat och plockat undan saker. Till och med gett mig ut i regnet och skottat bort slask.
Jag har ett lugn i mig jag inte kännt på länge. Det är som om alla sår från alla svek tillfälligt har läkt ihop. Känslorna har slutat koka. TILLFÄLLIGT! För det kommer alltid tillbaka. Alltid. Men just nu känns det lugnt. Jag vet att jag inte kan göra något åt Fridas frånvaro. Kan inte gör något annat än att ignorera Mr. A. Men ändå känns det okej. Jag är bra! Faktiskt, är jag en ganska intressant person. Och om folk inte vill se det är det dom som förlorar på det. Så känns det! Och jag tänker försöka hålla fast vid det.

Framtidsinköp

Boostar med inpiration just nu. Lyssnar på min spellista "Peace and Love" och drömmer om hur min vår och sommar ska bli. Svar nej, spellistan är inte någon sammanfattning av en festival jag någon gång varit på. Inte heller någon anspelan på Flowerpower musik. Alla mina spellistor har namn på festivaler. "Popaganda" innehåller sånna artister Popaganda skulle kunna boka. Medan "Emmaboda" mer har svenska små artister, just vad Emmaboda bokar. Samtidigt spanar jag in bloggar som inspirerar mig. En hel del köp måste göras! Som vit foundation, och hårnålar.

Basically, I wish that you loved me


ASYL expert!?!

YATZY-vinnare

HEJ!
Att börja 14.15 varje torsdag är inte helt fel alltså! Särskilt med tanke på nästa termin då jag bara har en lektion. Upplagt för att skolka? Men idag hade jag två, Konsten att tala och Historia. Konsten att tala avslutades idag vilket är skönt eftersom läraren inte verkar se mig. När vi hållt ett tal får vi muntlig kritik, ofta får folk komentarer som "ÅH! Det var så rörande, Gud vad fint, Det där vill jag höra av mitt barnbarn" eller "Nästa gång borde du kanske tala lite högre." Men till mig säger hon ingenting. Tro mig, det är inte det att hon inte säger positiva saker till mig. Det jag kan få höra är "Bra, nästa!?!" Trots det har jag mvg... Känns som jag gått en hel termin utan att gjort något intryck på henne. Men å andra sidan har hon rykte om att vara knäpp!
Tredje kvällen i rad den här veckan var det dags för scouter. Den här gången som ledare för dom små. Vi spelade spel. Jag hängde dock mest med Patrik och Amanda samt Oskar som var på spontanbesök. Vi spelade Twister och Yatzy. Lyckades mot förmodan vinna Yatzyn! Då blev jag märkligt nog hissad, som om jag skulle fyllt år eller något. HAHA!
Frida var mogen nog att svara på smset jag skickade igår, visserligen idag, men ändå något. Jag finns iallafall!

Follow that car!

Hej Hej!
Scouterna gjorde min dag. Det är så underbart att umgås med dom. Glöm det jag sa om att jag inte hade ett sammanhang. Scouterna är fortfarande mitt sammanhang. Alla är så härliga! Det är väl det att vi faktiskt vuxit upp med varandra som gör det speciellt. Vi är inte rädda för att göra bort oss inför varandra. Inte heller att småbråka lite heller, eftersom vi vet att vi i grund och botten tycker om varandra. Som att säga till Jocke att han är omogen 10 gånger, eller kittla Patrik tills man kramas och blir "sams". Och att Maja och jag alltid håller ihop mot killarna. På tal om det. Vi slog nog rekord i antal tjejer som var där. 3 stycken! Inte illa HAHA! Det brukar ju alltid bara vara jag mot killarna. Så vi fikade, skrev planering och åkte hem. Jag och Jakob stressade Patrik som övningskörde i bilen framför. Follow that car ropade jag, och så satte vi på helljusen och körde i vänsterfilen. Jag har inte kännt att det varit så här roligt på scouterna på evigheter.
Sovmorgon imorrn till 14.15. Väldigt trevligt det med!
Adjö Adjö!

Men jag skriver ord som Mord i handen

Inte mycket hej alls, faktiskt!
Nä, dagarna blir inte som man tror inte. Hade ju en bra morgon, men så vidare bra blev inte resten. Tvättade luggen, men den blev bara tunn och kändes fetare än innan. Det hjälpte inta att klä sig fint heller. Dels var det Fridas födelsedag som gnagde. Jag tänkte skriva ett väldigt opersonligt grattis, aa precis så tänkte jag skriva, inga utropstäcken ingen smilie, ingenting. Men sen har hon bestämt att bara hennes vänner kan göra inlägg. Så nu återstår frågan, ska jag smsa?   Det kommer ju inte förändra någonting. Status quo lixom.
"Kanske, kanske..." känns också fel. Jag har överdrivit allt som vanligt. Insåg det när jag pratade med grundkällan. Men på något sätt vill jag ändå testa. Jag behöver någon, någon som kan tycka om mig, när jag själv inte gör det. Och på sätt och vis kan jag tro att det kunde funka. Men som sagt har jag överdrivit allt. Men en sak som jag faktiskt är säker på är att det hjälpt mig att "komma över" Mr. A. TJOHOO! Något som är positivt.


Dom har molnen i famnen
Men jag skriver ord som Mord i handen


Det tredje som fick dagen att bli dålig, är att jag känner mig så extremt ensam. Jag vande mig vid att aldrig vara ensam på helgerna. Nu är det borta. Jag vande mig vid att ha en allra bästa kompis som alltid fanns. Nu är hon borta. Jag upplevde hur kul scouterna var. Men nu är det borta också. Jag har haft allt så nära hela tiden. Alltid någon att stötta mig mot, något sammanhang som var kul. Nu mer känns det inte som om jag har ett sammanhang. Och den känslan förstärktes extra mycket när jag insåg att de allra flesta i min närhet har någon de kallar pojkvän. Medan jag sitter här ensam...

Att gratta eller inte

Tjena Tjena mittbena

En bra morgon. Springer i trappan upp och ner med min kam i ena handen, och berocca i andra. Parken i öronen. Men en sak bekymrar mitt huvud. Frida fyller 18 idag. Jag vill ringa upp och gratta henne. Men å andra sidan var det hon som sa att hon inte behöver mig i sitt liv. Då behöver hon defenitivt inte mina grattis heller. Eller tänker jag fel? Vi var ju ändå så nära varandra vi kunde. Det var mig hon ringde när hon försökt ta sitt liv. Det var jag som åkte två mil den kvällen för att trösta henne, och på sätt och vis stilla min oro. Det var med henne jag satt hos den jävla kuratorn. Det var hon som förstod hur man inte vill säga något till kuratorn. Men allt det där är historia nu. Jag fyllde ju ingen funktion i hennes liv. Trots att jag kännt henne bättre än någon någonsin gjort. Jag vågar faktiskt säga så. Eller hade hon rätt att göra allt det här mot mig? Det var ju trots allt jag som inte var kär i henne, det var jag som försökte få henne att söka hjälp eftersom jag inte kunde kontrollera hennes familj. Så vad gör man? Kompromissar kanske. En opersonlig hälsning på facebook?

Ekonominyheter

I'm a coocoo

Allt är inte alltid förjäves

Mina tankegångar är glada idag. Det har nog med "Kanske, kanske..." att göra. Och min nya fina klänning jag snodde av Matilda. Väldigt skönt! Har precis wokat middag, mumsimums. Stressat i mig maten för att hinna till styrelsmöte om 40 minuter. Även det känns helt okej. För idag är en bra dag! Känns som om allt med Mr. A är historia. Märkligt att det gick så fort, men som sagt, det fanns lixom inget att glömma.
Herrå!

Och jag sneglade på dina händer och tänkte, Kanske, kanske...



Och jag sneglade på dina händer
och tänkte, Kanske, kanske...

f ' (x) = y'

Första läxan gjord. Trots den förbannade huvudvärken. Ingenting hjälper. Inte ens att asgarva åt Kjell. Inatt ska jag somna. Annars får jag nog panik. En av mina största rädslor är att inte kunna sova. Det låter säkert helt obegripligt för vissa, men när jag vänt mig 10 gånger, och tankarna slutar aldrig att snurra runt, kommer en våg av panik fram. Nog om det. Nu ska jag somna, kanske tillåta mig sjlälv att tänka lite trots allt!

Förstorar varje tanke

Nej men Hej!
Huvudvärk som är resistent mot alvedon är vad jag har nu. Om det ens går. Den kommer väl från sömnbrist. Har inte sovit bra dom senaste nätterna. Vrider och vänder mig, tänker på tal som ska framföras, och på någon annan, fast det är ju förstås en hemlighet. Juste, talet! Jag höll det och mina händer skakade, vilket dom inte brukar. Det kan varken ha varit bra eller dåligt, för läraren gav ingen kommentar alls, vilket hon gjorde till alla andra. Så jag antar att det var ett tal som inte var värt att kommas ihåg. Sov lite på matten efter, och sen var dagen igång.
När jag slutat var jag glad, så där som man känner när våren kommer. Och vad gör jag när jag mår bra? Gör av med pengar. Så jag tog en promenix till Centrum och köpte underkläder och en eyeliner. Insåg att dom startat myrorna där också. Var inne en sväng, men blev inte jätte övervöldigad direkt. HÖHÖ, det brukar jag ju faktiskt alltid bli!
Kent – Om du var här

Störtlopp och Vurpor

Hej!
Ska försöka sammanfatta dagen snabbt eftersom jag måste sova. Har inte kunnat sova på den senare halvan av lovet, och ska dessutom upp imorgon och hålla tal. Jag hade ju skrvit ett, men jag kände inte att det dög. Så, nu har jag ett nytt, bättre. Men risken finns att jag börjar gråta under det. Redan nu när jag övade hängde tårarna i ögonvrårna. Farfar betyder så mycket!
Idag var det tidig uppgång som gällde. 7 åkte jag hemifrån, inklämd med Mr. A, och han syster i bilen upp mot Romme. Dagen var bra! Ovanligt lugn, jag trodde jag skulle ha bubblande ilaska av att bara se honom men nej, jag trodde fel! Istället kände jag bara en vilja av att vara nära honom. Och Gud vad jag hatar mig själv för det.

Du som skulle vara så bra för mig
Varför gör du mig bara illa

Hur som haver gick allt bra! Jag släpte alla rädslor i backen, men då kom vurpan. Skidan slet iväg och jag for 50 meter neråt med störtloppsfarten. Tur var att det gick bra, och att vi inte var i närheten av några liftar. Och det var då han, Mr. A, pratade med mig första gången på dagen. Han visade omtanke, trots att han skrattade åt mig. Jag ville bara slå till honom i ansiktet och skrika "Varför är du så jävla falsk!"

Annars var allt bra! Trevlig dag, men nu ska jag som sagt blunda en stund, om jag kan somna vill säga...
God natt!

Det spratt till i kroppen

Godkväll!
En väldigt trevlig dag på stan med Matilda blev det idag. Vi åkte till vårat sushiställe vid Zinken, men där var det stängt, så vi fick gå till ett annat. En paltkoma senare åkte vi tillbaka till city där vi gick Drottninggatan upp. Jag som verkligen inte skulle köpa något och spara min 500-hundring jag fick av morfar, köpte en hel del. Men jag kom undan rätt bra tack vare rean, och expediten på HM. Jag skulle ha betalat 210 kronor men hon sa att jag skulle betala 66 kronor. Ärlig som jag är sa jag att, Nä! lite mer blir det väl? Oj sa hon och så fick jag betala 156 istället. Så 50 kronor sparade jag in där. Därefter tog vi varsin chailatte och en bakelse att dela på, på ett café i närheten. Väldigt mysigt!
Åh! jag blev så glad av att vara med henne. Har inte varit med någon kompis på länge, så det här behövdes.
Matilda + Shopping + Chai = Glädje

Totalt kom jag hem med:
1 sammetsklänning
1 blommig sommarklänning
1 t-shirt
1 par shorts
1 par stay ups
underkläder





Jag snodde tröjan från Matilda, Den är tillägnad henne!

Efter nattens bränder

Hemskt mycket hej!
Natten till idag var den värsta på länge. Alla minnen om Frida kom tillbaka, allt elakt Dante sagt kom tillbaka, och ilskan över hela situationen med Mr. A tilltog, mamma och pappa bråkade, och jag kunde inte somna förän efter tre timmar! Om känslor kunde få en att explodera, var det ett sånt tillfälle. Allt vred och vände sig inom mig, och jag fick knappt luft. Men kanske tog jag ut alla känslor då, för idag har det faktiskt kännts bra! Jag har inte gjort något speciellt alls, men det var nog det jag behövde. Bara ta det lugnt. Jag tog mig till och med tid att ta ett långt bad. Blev så lugn att jag nästintill somnade. Men nu ska jag sova om jag ska komma upp imorrn och träffa Matilda!

En klick inspiration!

Bra på att vara själv, usel på att vara ensam

Jag behöver komma ut! Nej, jag behöver börja skolan igen. Jag klarar inte av att inte ha vanor som på vardagen. Nu har jag suttit hemma två dagar, och jag börjar snart klättra på väggarna. Eller ännu värre, vända mig innåt och må riktigt jävla dåligt. Som tur är har jag planer för både lördag och söndag, men tills dess...
Det enda jag vet att jag måste göra är att öva på mitt tal till farfar jag ska hålla på måndag. Tanken är att alla i klassen ska hålla ett högtidstal till någon, och jag håller till min farfars 80-årsdag. Men jag är inte säker på om jag kommer kunna hålla det utan att gråta. vid middagen idag pratade dom andra om att han antagligen kommer dö snart, och jag var tvungen att gå till ett annat rum för att inte visa mina tårar. Jag vet inte vad jag har för speciellt band till honom men det är han av alla släktingar jag är mest rädd för ska dö. Visst gör det ont att tänka på att farmor också kommer dö snart, men med farfar är det som om sorgen vrider ett varv till innuti mig. Minns t.ex. hans brors begravning. Alla andra försökte hålla inne med tårarna, men jag och farfar stortjöt tillsammans. Jag är för blödig alltså!
Det enda positiva med dagen har varit att jag fick lite kreativitet och fotade lite!

Byta namn, Byta land

Eufori och Vemod

Halloj!
Dagen har mest fyllts av sömnad. Har äntligen sytt färdigt min svarta sammetsklänning. Det tog ju bara ett år. Jag är riktigt snabb, jag vet! Den har jag haft på mig hela kvällen nu. Har chillat med Signe också. Ja, hon är en provdocka jag fick i julklapp. HAHA! men hon blev lite naken nu när hon inte har klänningen att ha på sig. Så jag lär väl måsta börja på något nytt. Funderar på en vit tunn klänning till i sommar. Min andra jag har är lite stor.
Har försökt fota lite idag med, men det går inte så bra. Får prestationsångest!
Har fått upp ögonen för munspel. Det sammanbinder det fina, nästintill euforiska känslorna tillsammans med det vemodiga. Det känns lite som mitt liv på något sätt. Det är så fint och bra, men vemodet finns där och påminner om vem man är. Just nu innehåller de flesta låtar jag lyssnar på munspel. Det får mig att bli glad, utan att det är det där upptempo-låtarna, man mest bara blir ännu mer deppig av när man är nere. Och just nu tänker jag inte vara nere!
Mr. A verkar lycklig med sin Matilda, och jag vill inte vara den som stör. Men när jag insåg att Matilda är syster till någon jag läser franska med blev jag spyfärdig! Trevligt att jag ska behöva tänka på det också!
Tänker bara sitta hemma framför datorn och spy litegrann över hur du lever ditt liv!!!

Snuvad på kapuschong

Emma och jag dansar blomdansen, leker synthare och skrålar med till Bob Hund med en katt som försöker ignorera att vi finns.  Nyss var jag på planeringsmöte inför terminen. Känns helt okej. Jag ska bli mer aktiv, jag lovade iallafall det. Som om ett löfte skulle betyda något! Nej, men jag ska ärligt talat försöka. Verkligen försöka! Lika mycket som jag försöker ignorera Mr. A.
Mötte honom och hans syster när jag var på väg hem. Jag ville springa upp för rulltrappan jag kom ifrån. Eller smälta in i betongväggen. Men jag rätade på ryggen och drog ner luvan längre ner över ögonen Han fick inte en blick av mig, men jag hälsade på henne. Antagligen märkte han ingenting, men det är inte det som är det största målet. När jag passerat dom mådde jag fasligt illa, och hela kroppen skakade. Märkligt att något som aldrig funnits påverkar mig så mycket. (det är så jag ska tänka) Det finns inget, har inte funnits och kommer inte finnas!

Vad gör sjökaptener på vintern?

Hejsan Hejsan
Loven är inte till för att gå upp tidigt. Inte för min del, iallafall. Men vid 10 orkade jag palta mig upp ur sängen och någon timme senare satt jag på tåget in till stan. Tanken var att jag skulle ha massor med inspiration och fota på flera platser. Men blev det så? Nää! Jag försökte, men inspirationen fanns inte. Gick längs kajerna men hittade inga motiv.






Det enda jag kom att tänka på var vad alla som kör sightseeing-båterna gör om vintern?
Sitter dom hemma och bara väntar på sommaren?


Så jag hamnade på donken, men jag hade ingen lust att äta heller. Dels var jag inte hungrig, men värst var tjejerna som satt framför mig. Dom var säkert 14 år allihopa, satt och sminkade sina fjårtisränder och verkade ha skitkul. Det fick mig bara att känna mig gammal, otrendig och framför allt ensam. Det var säkert inget fel på tjejerna men jag avskydde dom verkligen. Så istället drog jag min luva ner över ögonen och åkte hem.

Hur mycket man än önskar blir man inte någon annan

Alla viskar idioter, idioter

[God]dag!
Han har någon annan, något öppet. Men han ljuger för mig. Säger att han själv inte vet om det finns något hos henne att hämta. Men vad har jag för rätt att känna mig besviken? Det fanns inget mellan oss, defenitivt inget öppet. Jag var bara hans tidsfördriv. Och jag visste det från början. Huvudet är tomt, och det är nästan det värsta. Det brukar nästan alltid finnas surrande tankar, som envisas med att trycka ner mig. Men det är tomt, vet inte vad jag ska tänka, göra, eller vem jag ska prata med.
Nu kommer allt tillbaks
Hjärtat, huvet, fingrarna, kroppen
Som var böjd konvext mot taket
Andetagen, mina slöa nävar som har knutits
Huvet viskar "idioter, idioter, idioter"

Nu tänker jag ta på mig min nya klänning och ett par rena strumpbyxor. Sen ska jag sätta mig vid min symaskin och titta ut genom fönstret och känna mig fin ett tag. Det kanske kan muntra upp mig lite!

Årssammanfattning

Helluuuu!

Har bestämt mig för att sammanfatta det här året, mest för min egen del, för att på ett sätt avrunda året. Men den kommer lite sent kanske. ÄH! 2 dagar hit eller dit!


Januari

Nyårsaftonen var fantastisk men slutade i kris. Jag och Dante var hos min släkt, och jag hade så kul, vi drack och skrattade. Vi kysstes på tolvslaget och allt kändes så bra. Men som vanligt kraschade jag när klockan närmade sig 03. Jag grät, men han ville bara sova. Lät mig vara för mig själv trots att jag låg 30 cm ifrån honom. Det var nog då jag insåg på riktigt att det inte funkade alls. Visst hade jag i nästan ett halvår gått och grämt mig över min brister som han så gärna påpekade att jag hade, men det var nog nu jag insåg på riktigt att vi inte hade någon framtid tillsammans.

Några dagar senare när vår gemensamma konfa-kompis kom på besök bröt helvetet lös. Jag visste att jag inte skulle klara natten utan Dante, så jag visade honom min såriga arm, och jag visste att allt egentligen var över. Två dagar senare kom ett sms. Han gjorde slut… efter 18 månader. Resten av månaden grät jag floder. Jag skadade mig ännu mer och ville mest dö.


Februari

När jag tänker tillbaka kan jag inte minnas något från februari. Jag vet att jag upptäckte Melissa Horn, och Lars Winnerbäck. Jag grät till deras låtar och var mest bara passiv i skolan. Men jag hade Frida. Hon var den enda som försökte förstå. Hon ställde upp när det än krisade. Hon var nog mitt enda hål i isen. Och jag ställde upp precis lika mycket för henne.


Mars

Mars kom och det innebar att jag, men också Dante fyllde år.( Han fyller dagen innan mig) Hade släktmiddag, vilket kändes konstigt, eftersom jag aldrig vuxit upp med det. Men det var trevligt.

Något som tog upp den mesta tiden den här månaden var drömmar om något större. Trots att jag gått ett halvt år på min nya skola, sökte jag till en ny. Jag ville bort! Börja något nytt. Men det gick tydligen inte. Enda möjligheten var att gå om ett år. Jag visste att jag inte skulle klara det. Så jag blev kvar på NT.


April

Påsklovet kom och jag åkte till morfar. Det som ändrade mig lite där var att jag fick en systemkamera. Det blev en ny hobby. Jag lärde mig steg för steg hur man tar bra bilder.

Fortfarande gjorde det ont så fort jag tänkte på Dante. Jag hade kommit två steg på vägen på en väg som var 100 meter lång kändes det som. Vi pratade fortfarande med varandra, men Frida fanns där och stöttade mig när allt brast. Men samtidigt skulle jag bära hennes vikt, och det var inte lätt heller.

Det var också den här månaden jag gick på min första fest. Ni får kalla mig efterbliven, men det är sant. Jag hade så kul med Lisa, Sofie och Matilda. Jag skrattade på riktigt för första gången på lång td, tror jag, Jag började mer och mer inse att jag var tvungen att leva mitt eget liv och inte något halvt skevt som jag levt tidigare.


Maj

Farmor och farfar bjöd med mig och Emma till Grekland. Det var precis vad jag behövde. En flykt bort någonstans. Även fast April och Maj är dom härligaste månaderna, så är de även de värsta. Ljuset kommer tillbaka, och rastlösheten med det. Jag kunde knappt sova, så Grekland-resan kom lämpligt. Emma och jag hade det härligt! Vi blev tomatröda båda två, drack Smirnoff ice i solnedgången och fotade som om vi var modeller båda två. Det var skönt att bara umgås med sin syster en vecka. Vi kom varandra närmare.


Juni

Jag gick ut mitt första år på gymnasiet. Och mina betyg… Jag var så stolt över mig själv! Jag hade kämpat så mycket! Lagt all energi på skolan när mitt liv utanför skolan var pyton. Så jag unnade mig verkligen sommarlovet till fullo. Bara några dagar senare bar det av till NEW YORK! Det var så coolt! Allt var så stort och nytt och fantastiskt. Att stå på Times Square runt 23 var som en LSD tripp. Samtidigt när vi var där slog dom värmerekord. Typ 45-grader, så det blev nästan en kombination av solresa och cityresa.

Mitt liv började få en bra sida igen, jag började äntligen komma över Dante lite. Frida och jag åkte till Uppsala, för att hjälpa mig att få andra bilder av den staden, än dom jag hade när jag och Dante stod och pussades vid vattnet.


Juli

Värmebölja i Sverige hela månaden. Det var så skönt! Att sola bort all blekhet och ångest från vintern. Jag och pappa gick på Kents konsert på långholmen! Och det var så bra! Jag som aldrig riktigt fastnat för Kent fick en riktig lyckoupplevelse. Jag som nästan inte fick komma in på grund av att jag hade med min systemis med mig. Men då sprang jag in och gömde mig i folkvimlet. Tur var väl det.

Sista veckan var det festivaldags. Jag, Pappa och Emma åkte till Karlskoga och Putte i Parken. Mest minnesvärt var Billie the Vision and the Dancers, Royal Republic, Cellmates & Mixtapes och Name the Pet. Trots att det vräkte ner I fyra hela dagar var jag nöjd! Det var så fint när The Ark spelade Calleth you Cometh I, och det var då jag på sätt och vis bestämde mig för att Dante inte var bra för mig. Jag hade hela våren försökt få honom tillbaka, men bara blivit sårad och nu bestämde jag mig. Han var inte bra.

Frida och jag hängde mycket utomhus den här månaden. Vi träffades när hon inte jobbade, jag hade ju failat på att skaffa jobb. En speciell dag minns jag när hon och jag satt på Waldemarsudde i solen och bestämde oss för att kasta oss i vattnet i bara underkläder. Längre ut passerade finlandsfärjor oss. För första gången i vår vänskap gjorde vi riktiga planer för våra liv tillsammans. Vi båda var ensamma och övergivna, men vi hade varandra. Vi skulle ut och klubba så fort vi fyllt 18, vi skulle åka färja, vi skulle gå på Pride-festivalen. Jag var lycklig minns jag. Samtidigt hade jag fått låna min morbrors lägenhet och jag kände mig friast i världen.


Augusti

Augusti är nog den månad jag minns mest ifrån det var då det hände saker hela tiden. Min planet verkade snurra 10 gånger snabbare än alla andras.

Det första jag gör är att träffa Dante. Precis när allt började ordna sig. Jag rymde mitt i natten, med en flaska Vodka, och så träffades vi i en skog i solnedgången/uppgången. Jag var så lycklig, men samtidigt så jävla olycklig. Jag visste att det bara handlade om sex, men ändå åkte jag.

En vecka senare var det FF. Jag och emma bjöd in kompisar, och Frida spårade ur totalt. Dagen efter skällde jag ut henne för att inte ta ansvar. Och det kom att bli slutet. Hon vände mig ryggen och svarade inte på nånting. Jag visste inte hur jag skulle ta det.

Samma kväll, när jag är ledsen och övergiven, träffar jag Dante en sista gång. En annan skog, en annan alkoholhaltig dryck, men samma värme. Och jag önskar lite att tiden kunde ha stannat där jag sov i hans armar. Att jag kunde stannat där för alltid. Men samtidigt hade jag blivit någon annan. När jag precis kom fram till honom, och han tittade på mig från topp till tå och sa att han knappt kände igen mig, var jag så STOLT! Jag hade blivit en egen person, någon han faktiskt var imponerad av. Men jag sa som det var. Han fick inte höra av sig mer till mig! Jag ville inte veta av honom mer. Skönt det var äntligen över mellan oss! Den morgonen fick vi ta emot Sixten! Världens mysigaste katt som älskar att sova i min säng!


September

Jag träffade någon ny! Eller vi är egentligen barndomskompisar. Men det hände något. Helt plötsligt delade Mr. A och jag sovsäck på fjället, men vi ville inget med det. Det var uppenbart. Men ändå fanns det en spänning mellan oss som om vi skulle velat testa. Mycket mer hände inte den månaden, utan allt var mest bara ett virrvarr av övergivenhetskänslor. Både Frida och Dante lämnades bakom.


Oktober

Simon Norrsveden skulle spela in en ny video och han sökte statister. Jag anmälde mig och fick vara med. Vi satt i en kyrka. Och ÅÅÅHH! Vad han var trevlig! Jag träffade några andra tjejer där som verkande väldigt trevliga också. Vi skrattade lite och kallpratade, och jag kände att jag verkligen skulle vilja lära känna dom, men feg var jag. Istället drog jag på fest med Lisa till nån jag inte känner och hade kul.


November/ December

Håkan, älskade Håkan släppte nytt album och åkte på turné. Jag grät och studsade längst framme vid scen och det var magiskt. Jag vet vilken dy hon varit i var magisk. Säkert! spelade också i stockholm och det var fint det med.

Förutom det har jag hållit tal i aulan en gång! Gud vad jag var nervös, men det gick så bra ändå!

Mr. A och jag fortsätter att bete oss som om vi inte vet vad vi vill. Vi träffas, för att han sedan ska uttryck hur lite han tycker om mig, och vilka misstag vi begår, för att en vecka senare vilja träffas igen. Jag vet egentligen inte vad som är bäst… Att få tillfällig säkerhet och sen bli besviken, eller att vara besviken men bygga upp en långsiktig säkerhet?!? Eller känner jag något för honom, det återstår att se 2011!

Det var mitt år det! Det enda sammanfattande jag kan skriva är att mitt liv är en Bergochdalbana och att jag snart börjar få Bergochdalvana.


RSS 2.0