JAMBOREE BABY!!
Nu har nedräkningen tagit slut och dagen för Jamboreen är inne! Så imorrn går jag upp 5 och tar tåget mot Kristianstad för att genomföra ett läger med 40 000 andra scouter från typ 150 länder, är inte det coolt så säg! Packningen står redo i hallen och matsäcken är ihopplockad. Än vet jag dock inte vad jag ska jobba som, men jag antar att det inte blir som foto-team eftersom jag inte fått något mail om att det skulle vara så. Det vill alltså spara spänningen in i det sista. Nu gäller det ju som sagt att somna och inte få resfeber av tanken på lägret.
Hörs om 14 dagar! WOOOOOHOOOOOO!
På ett 80års-kalas i norrland
Fikainledning med farmors alla smarriga 10 sorters kakor
Därefter blev jag placerad i minibaren att servera
Här gör Emma mig sällskap
Musiken stod dragspelsklubben för, farfar var nöjd iallafall!
Frammåt kvällen har min släkt en förmåga att bli lite smått... retsamma.
Här har vi födelsedagsbarnet. Åh, min farfar <3
Easy Me Down
Hej jag heter Wilma och jag har suttit i en bil i sex timmar på väg hem idag. Jag är ungefär väldigt mycket trött, och ska på köpet jobba imorgon. Idag är det Emmas födelsedag, så vi köpte middag i centrum. Ni märker vilka fina formuleringar jag har idag, dom är så storslagna... Så pass är det! Adjö!
Håkan-feber
ÅH! Den 12 augusti får jag möjligheten att ta på mig sjömanskostymen igen. Pappa har investerat pengar i en biljett till finaste herr Hellström i Uppsala till sig själv och bjöd även med mig då. Senaste gången var för en månad sen och det känns som alldeles för länge. Så ikväll satte vi på konsert-dvdn från Peace & Love 2009 och skrålade med. Det är nästan värre än karaoke, när vi hoppar till Finns trumsolon och galer till Håkans melodiösa röst.
Rastlöshet-med-avsaknad (som vanligt alltså)
Inga uppdateringar på fyra dagar. Det kan bero på att jag inte har några känslor att beskriva, mer än den irritation och rastlöshet jag känner. Det händer inte mycket under dagarna. Okej, den där meningen borde rättas till och bli "Det händer så otroligt mycket just nu, men inget som är vidare kul." Jag har kört med körskolan tre gånger den här veckan, totalt sex timmar. Men att köra blir aldrig någon positiv upplevelse. Jag sitter och tvingar tillbaka tårarna för att inte visa mig svag när läraren suckar eller ropar "gasa! gasa! jag sa accelerera!" Utöver det springer jag över det oljiga golvet och ler mot kunder fyra timmar om dagen. Så visst händer det någonting, men inte på ett sånt sätt att det känns som om jag har sommarlov. Jag kommer hem från körskolan eller jobbet, sätter mig vid middagsbordet, äter brutalt lite och somnar över midnatt. Vad som händer mellan middag och midnatt har jag däremot ingen koll på. Det är som om jag faller in i någon förlamning. Jag hittar inte på något, umgås inte med någon och är bara irriterad.
.
Vad skulle jag då vilja göra som jag inte gör? Sy kanske, men när jag tänker på det känner jag bara en tyngd av hur jobbigt det är att sätta igång ett projekt. Jag har liksom inga idéer om vad som är snyggt, inga drömmar om vad jag vill ha på mig. Fota skulle jag kunna göra, men då måste jag gå ut, och just nu känns det för ansträngade att ens kliva ut genom dörren. Jag tänker tankar som, Då måste jag fixa luggen eller Det är för svalt och att gå ut i raggsockor i ballerina är inte så snyggt. Sen vet jag bara inte vad jag kan sysselsätta mig med. Utan jag stannar i soffan och till slut börjar min familj gå mig på nerverna.
.
Så just nu saknar jag någon annan än min familj att vara med. Någon som kan ligga bredvid mig i soffan utan att bry sig om min vågiga lugg eller mina lila raggsockor. Och självklart tänker jag bara på en person. Den enda jag kunnat vara sådär helt avslappnad med. Den enda...
Andra halvlek börjar nu
10 juli, det innebär att halva lovet gått och dessvärre bara halva återstår vilket i och för sig säger sig självt. Trots en månad med lov känner jag mig inte utvilad ett dugg. Det kan ju bero på att jag haft typ en vecka ledigt totalt sedan skolavslutningen, och att mitt jobb är väldigt energikrävande. Men när ska jag hinna bli utvilad då?
Idag blir det ingen passande rubrik!
På körskolan idag fick jag köra till jakan, dra på i 70 på 5:ans växel och cirkulera bostadsområden. Hallå, jag har kört totalt 2 timmar i hela mitt liv, och han låter mig blåsa på sådär. Eller ja, låter och låter... Jag får det att låta som om jag gör det frivilligt. Som att jag själv ens skulle få för mig att växla så högt och köra genom rondeller. Nä, jag skulle hellre lära mig att köra "ordentligare" först. Typ att kunnna bromsa utan att få motorstopp. SUCK! Jag gör det om och om igen. Men när mina två timmar i bilen gått avslutade han med frågan: "Som lärare vill man gärna ge duktiga elever något svårt att bita i, tyckte du att det blev för svårt idag eller?" Han tycker allvarligt talat att jag är duktig. Det är ju skitkul! Jag som inte ens håller fartbegränsningarna, och svänger med för låg växel. Nej nu ska jag vara som en svamp och suga åt mig allt jag kommer åt, det vill säga den komplimangen.
Jobbade även tre timmar idag. För första gången kände jag mig hotad av en kund, när han kom in och skrek på mig att jag inte skötte mig. Men som tur var hade jag min schysste skiftansvarig med mig. Det börjar faktiskt bli kul att jobba nu, och jag går inte längre dit med en klump i magen. Det känns ytterst befriande! Mina kollegor börjar ha koll på vad jag heter och jag känner mig lixom som en del i teamet. De litar på mig. För övrigt har jag blivit certifierad i service. Känns skitbra faktiskt.
Middagen spenderade jag på Helenes krog med familjen, morbröder och mostern, Malin och Ebba. Redan på vägen dit höll jag på att somna och inte blev det bättre av en enormt stor pastatallrik, som för övrigt var utsökt, och chokladmousse med hallonsås. Då trädde paltkoman in och den har tillbringat sin tid med mig sen dess. Efter en halv Harry potter film på dvdn är det nu dags att låta min ögon falla ihop. Idag har jag verkligen insett hur lång en dag verkligen är.
Inte mer med det än Godnatt!
Bilen brinner
Det här låten har ett väldigt starkt politisk ställningstagande, och den får bli dagens låt. Har precis övningskört, och nu ska jag jobba. Skriver kanske mer ikväll.
För mycket att fundera på?
Jag håller på att få värmeslag i mitt rum med öppet fönster
Panik över min andra körlektion imorgon
Stress över att jag ska hinna köra, jobba och på födelsedagsmiddag imorgon
Att mitt schema krockar med mina framtidsplaner
Klockan blir alldeles för sent och jag måste få sömn
Orienteringen idag gick åt fanders med en kontroll tagen
Jag kommer inte bli antagen att jobba inom fototeamet på lägret
Min lugg står som om jag fått en elstöt
Ännu mer panik över lektionen imorrn med start i backe
Illamående av tre kakor, tror det är psykiskt
Införskaffning av nödvändigheter
Idag har det införskaffats ett stycke sånn här:
Och ett stycke sånn här:
Dagsutflykt med mami och papi
Idag väcktes jag tidigt av pappa som kom in och gormade på mitt rum. Hemskt otrevligt!! Därefter strejkade jag med att inte äta frukost, vilket typ har hänt tre gånger i mitt liv att jag inte gjort. Så drogs jag med ut på stan till Fotografiska muséet efter en sub vid Slussen. Många av utställningarna var intetsägande, tyvärr! Vissa av Mapplethorpes bilder var för mycket, medan andra var riktigt fina. En av utställningarna, The Invisible Man var riktigt cool. Hela utställningen var minnesvärd! Därefter tog vi en promenad till City där jag och mamma shoppade. På vägen tog vi även en cider i solen i Kungsträdgården tillsammans med pappa. Totalt kom jag hem med två kammar, en t-shirt med hatt-tryck och två par knästrumpor (för 10 spänn, vem kan låta bli!?!)
Nu kan jag inte skriva mer för jag är så nervös inför min första körlektion imorgon, och måste dessutom sova.
Bildkällor: http://www.mapplethorpe.org/portfolios/portraits/?i=4
http://fotografiska.eu/Museet/Utstaellningar/The-Invisible-Man
Ögon-som-svider-men-huvud-som-vägrar-somna-musik!
DAGENS TIPS!!
Måndags-pepp
Lunchade med Matilda idag på Ikea. Åh det är så givande att träffa henne. Det är som om hon upplevt allt 10 gånger om och dess utom kan berätta om det på ett sätt som gör att man verkligen tror på allt hon säger. Nu är det nog
med smörat för henne, hihi!
Därefter strosade vi runt lite i affärer och köpte inte mer än strumpbyxor, men som sagt det är inte illa. Det finns få saker som går upp mot att ta på sig ett par helt nya nylonisar. Strax efteråt var det dags att påbörja ett nytt pass på jobbet. Åh! Det gick bra idag, frånsett att kaffemaskinen började spruta hej vilt igen. Jag är duktig! Jag förtjänar lite ego-boost faktiskt, för att försöka hålla kvar den positiva känslan inför nästa gång jag ska dit, vilket för övrigt är imorgon. Jag kan till och med hjälpa de nyanställda (jag som trodde jag var nyanställd!).
Nu slog tröttheten till så det är dags att göra sig iordning för sängen.
Adjö!
På sätt och vis själv igen
Den där stora värmande känslan som sprider sig i varenda cell, vart enda litet hörn av ens kropp, fyllde mig till sprickgränsen. Säkerheten, närheten, kärleken. Nu är den välbekanta killen tillbaka i mina drömmar.
Möjligen pågrund att det är ett år sedan jag smög mig ut genom altandörren med en flaska och en tjocktröjja att tynga min axel med. Då jag satt på tåget och skakade av nervositet, men som sedan bytes till tårar och skratt i skogsdungen.
Jag vet inte varför jag återkommer till de två kvällarna i minnet. Jag går igenom sekund för sekund, ser vägen, träden, hans ansikte. Men jag minns aldrig det raderade nummret, värken i lungorna. Bara ett ensamt "Snälla gråt inte, jag vill ju se dig lycklig. Och gör inget dumt, snälla!"
Och så var man tillbaka som ensam singel. Dom skype-ar, åker på chokladprovning och håller varandra i handen. Rent utsagt vill jag och kan jag nästan säga att det inte spelar någon roll om jag är singel (förresten vad jag alltid har avskytt det ordet), men det känns faktiskt ändå. Det är någonting med den där säkerheten som lockar. Att man alltid har någon att spendera helgen med.
Dirigenten ger upp mitt i låten
Ja, nu är ju bloggen funktionell igen, det vill säga det går att kommentera och klicka sig vidare och allt sånt där. Men nå vidare snygg är den garanterat inte. Det får bli ett problem som får vila tills jag har lust att fixa det. (5 månader som det tog den här gången!?!)
Godnatt
Montt Mardié, Hello Saferide
En kärlekshistoria, om mig själv om den är sann
Jag minns ett berg där klipporna stupar rakt ner i havet, där himlen färgats rosa, och färjorna passerar bort vid horisonten.
På en utbredd filt låg jag raklång, min blick var fäst vid skymningshimlen, och det flygplan som blinkade svagt 10000 meter över mig.
Mitt utsläppta hår fästes med ris och barr, mina bara axlar knottrades av de svala brisar som drog upp över klippkanten.
Han la armen om mig med en extra yllefilt, kysste mig på pannan och påminde mig att feber i kroppen inte är större än feber i sinnet.
