Jo men det var faktiskt ganska jätte länge sedan jag skrev sist. Det är bra tydligen, har jag skrivit tidigare här i bloggen. Det är nämnligen så att jag skriver när jag har något jobbigt att tänka på. Sånt där som kärlek och svek. Det är inte direkt så att alla problem försvunnit ur min värld, utan snarare att jag börjat min sista termin på gymnasiet. Det är, ursäkta mitt fula språk, gööör mycket att göra. Alla uppsatser och opponeringar, analyser och prov hopar sig över mig som svarta klippor. Jag hinner knappt tänka på annat än projektarbetet som ska vara färdigt om en vecka.

Lämna faktura till företag, gå i skolan, jobba. Jag vill ju inte klaga om att jag har en för jobbig vardag. Jag har valt att vara projektledare, att gå gymnasiet och att ta ett extrapass en fredag. Men lite mentalt sliten kan jag iallafall säga att jag är. Idag var det kontrolldag på jobbet vilket innebar att allt skulle vara på topp. Jag hade skiftledaren ståendes bakom mig med en tickande klocka och anteckningar gjordes. Jag blev så himla nervös att jag inte hade en aningom vem som beställt vad.

Jag har inte skrivit någonting över huvud taget här på över en vecka, och jag trodde statistiken skulle vara en djupdykande kurva. Icke sa nicke (fult uttryck om jag får säga mitt,vilket jag får eftersom det är min blogg). Kurvan vänder snarare uppåt. Underligt! Ni är fina ni som följer en ointressant blogg som denna!

Nej det är faktiskt så att jag inte skrivit något seriöst på tre veckor. Jag har ingen man i mitt liv som skapar problem, ingen kreativitet som flödar, lyfter inte kameran och har inga konsertupplevelser att dela med mig av. Så är faktiskt läget.