Jacka behövs, ångmoln bildas av utandningen och mörkret sänker sig obehindrat.

Det är dags att släppa taget och låta hösten ta vid vilket jag faktiskt välkomnar.

Kreativiteten flödar på svensklektionen och detta var vad jag åstadkom.

Jag har bytt ut Paris mot London i drömmarna. Där ska jag sitta i en ljus trång lägenhet med röda pinnstolar och gräddvit-blommiga klänningar. Det är bara ett stort problem och det är min stora tillgång på tvivel. Räcker dom kunskaper jag har nu? Jag kommer sätta mig själv i en enorm skuld till banken! Kommer jag klara högskolenivå-engelskan? Jag har iallafall fått klartecken att jag får läsa Engelska C med min klass, så jag iallafall kan bättra på den.

.

Då jag fått mail är jag så sprudlande glad att jag inte kan sitta still, utan måste dansa runt runt i cirklar framför spegeln. Då tycker jag att jag är snygg, för jag passar så bra i den glada sinnesstämningen. Men lika lätt blir jag självkritisk och besviken då ikonen för inkommet inte är i fetstilt. Då tvekar jag ännu mer på om London är rätt för mig.

Urban Cone förtjänade mer publik än vad de fick klockan 14.00 på lördagen. Deras musik har den perfekta balansen mellan hårt och mjukt, och de pulserande synth-beatsen får vem som helst att röra på fötterna. Det är andra gången jag ser dom och det är precis lika bra som i Galärparken, om inte lite bättre. Och även om inte solen stekt och luften hållt en temperatur på 25 grader skulle energin från scenen kunna värmt hela Söder.

Betyg: 5/5

Konstsim Den enda återkommande akten på Popaganda är konstsimet. Tidigare år har damerna stått för fiolerna, men i år var det herrarnas tur. Stjärnor, hopp och linjer, det går inte att säga annat än att det är en konstart i sig!

Annika Norlin kliver på scenen som Säkert! och jag har höga förväntningar. Och faktum är att de uppfylls också. Det är inte många som kan få en folkmassa att hoppa genom att sjunga texter om sorg och kriser, men Annika lyckas! Hon kommer till och med undan med att tappa texten två gånger, då hon skyller på att vi är så snygga att hon inte kan hålla sin annars så bistra min. Go Säkert! go!

Betyg: 5/5

Lykke Li är lördagens dragplåster och de märks då alla lämnar jj innan halva deras spelning är över. Alla vill stå längst fram  och alla vill få en skymt av Sveriges mest aktuella sångerska. På en liten kulle står jag på tå i nedförsbacke och mina vader svider. Men det stoppar mig inte från att studsa då hon mitt in i spelningen spelar Silent Shout av The Knife och låter stroposkopen blinka i takt.

Betyg: 4/5

Sista helgen i augusti intar Popaganda Eriksdalsbadet och 10 000-tals festivalare njuter av alternativ musik. Detta år är inget undantag! Tvådagarsbiljett är köpt och kvällarna kommer tillbringas med Matilda och Pop-pappan. Med 20 bokade akter kan det inte bli annat än kanon!

Adventure of blev dagens uppstickare. På ynka en halvtimme ryckte dom med mig och Matilda, så pass att vi gick och nynnade på deras låtar hela kvällen. Med en dansgalen basist och en snygg gittarist var även showen fixad.

Betyg: 4/5

Från ett staket längst ifrån scen såg vi det långhåriga bandet Cults. Och långhåriga är det enda adjektivet jag kan hitta. Det var varken bra eller dåligt. Till deras fördel talar sångerskans artighet. Trots det fick vi tralla med i låtar som Go outside och Abducted.

Betyg: 3/5

Henrik Berggren är alltid fin, och man vet vad man kan förvänta sig av honom. Cruel Town, Soreline och When We Were Winning gick hem fint hos oss i publiken. Men inget slår nog No Time for Us. Visserligen blir låtarna väldigt lika varandra då de spelas akustiska, och det blir svårt att hålla isär de han spelat från de han inte. Men som sagt: Han är Henrik, föredetta BD!

Betyg: 4/5

Adam, Markus och tre stråkar, vilken vinnande kombination! Serenades fullkomligt öser på och det med rätta. Som sista band på lilla scenen tar dom vara på varenda minut och ger oss vad vi vill ha: dans, stämsång och åter dans. För att bara hört en låt av dom innan slog dom stort hos mig.

Betyg: 5/5

Lite dödsmusik bjuds det på idag, bara för att det är så här det känns just nu!

Så vad är det som försegår i mitt liv just nu?

Jo du, jag är glad så jag dansar och kramas. Jag som har så jäkla svårt för kroppskontakt!

Jag sitter på bussen och sjunger för mig själv, och jag pluggar frivilligt.

Min lugg ligger snällt som den ska, utan att man behöver bråka med den.

Så det mesta verkar flyta på! Mycket tacksam tjej för det!

Men så ett mail i inkorgen. Har inte öppnat, inte läst. Jag skjuter på glädjen till i natt. Trots det har jag fått en glädjekick.

Sjunger med till mainstream-pop, vickar på huvudet, ler och kramas med syster.

Nu ska jag iväg till Arlanda för att hämta farmor och farfar. Musik i bilen, bara ljuset från gatlycktor, och glädje med stort G! (IIIiiiiiiiiii! det är nästan för stort!)

Adjöss!

Jag är fortfarande rädd för att lägga mig på kvällen

Jag är fortfarande rädd när jag vaknar

Jag är fortfarande rädd när ingen är hemma

Jag önskar fortfarande att vi skulle kunna vara som när vi var små

Jag är intressant! Varför?

För jag har en vilja, en dröm. Visserligen tvivlar jag på den ibland, på min förmåga att uppfylla den. Men att ha en dröm är något stort! Alla har det inte och ibland utmärker den mig, får mig att känna mig speciell.

Jag vågar se ut som jag vill och det har jag hört både positiva och negativa saker om. Men dagar då jag har på mig mina finaste klänningar kan inget bryta ner mig. Att känna sig snygg ger en otrolig kick för självkänslan.

Jag är social, faktiskt! Det har gått upp och ner för mig när det gäller vänskap och relationer. Men en sak jag lärt mig sedan lägret är att jag är social. Även fast jag inte tar störst roll i klassen. För jag har ett annat ställe där jag vågar ta mer plats, Scouterna. Jag vet inte vad som är skillnaden mellan att komma in i en helt ny klass och att ta plats i en helt ny scoutpatrull. Men av någon anledning lyckas jag få otroligt många vänner vi scouterna.

Jag tycker om mig själv och kan få uppskattning av andra.Att tycka om sig själv tror jag är grunden för nya kontakter, och nya kontakter kan bygga upp självkänslan.

.

Om du vill gå och spy upp din senaste måltid på grund av positiviteten, Jag varnade dig!

Jag hoppsa ni också tycker om er själva!

.

Imorgon börjar skolan och jag ska erkänna att jag är lättad över det. I sommar har jag helt saknat rutin, förutom på lägret visserligen. Jag kommer till och med uppskatta den varierade maten som serveras, eftersom min kost den senatse veckan har bestått av två saker: Pesto-pasta och fiskpinnar med remouladsås. Det ska också bli skönt att vara bland människor. Sen Jamboreen tog slut har jag tvingat mig själv att ständigt hitta på något, aldrig ha tråkigt, för att inte fyllas av saknaden som uppstår. Jag har tjuvkikat på mitt schema och om det inte ändras mycket kommer jag vara så fruktansvärt nöjd! Jag har tre chill-dagar, fredagar som är helt okej, och monster-tisdagar. Tacka vet jag att inte välja engelska C! Slipper både den hemska läraren och lektionstid!

.

Håhå jaja! Nu är det dags för lite välförtjänt sömn!

God natt!

Så att de kunde se hur det strålade om mig. Att det grå är borta.

Adjös med er, och ha en riktigt jäkla kanon natt!

Ikväll var symbolen för meddelande markerad och jag sparade det en lång stund innan jag hade samlat tillräckligt mycket med längtan och spänning för att ens se vem det var ifrån. Och självklart var det inte ett svar från honom.

Så nu är jag lite besviken. Jag antar att somna inte kommer vara lika lätt som igårkväll när jag la mig med den där glädjen i kroppen.

Men trots det har jag kommit in i någon fas av pigghet. Det där som uppstår en halvtimme innan hjärnan kraschar totalt. Möjligtvis beror det på ett oläst meddelande från någon på andra sidan Nordsjön.

Att dela ett stökigt tält med tre tjejer och fyra stora ryggsäckar är något som blir en vana. Man får svårt att somna om inte sovsäcksgrannen ligger 5 centimeter intill, och varje litet klädesplagg ligger i en ryggsäck.

Att dela 20 duschar med 5 000 andra tjejer låter inte så trevligt, och man uppskattar det kanske inte på plats. Men när man kommer in i sitt egna badrum känns det ändå som om något saknas.

Hemma är kylskåpet alltid öppet och vill man ha något får man se till att laga det på egen hand. De senaste två veckorna har jag haft regelbundna tider för när jag får äta, jag har köat två minuter för varje måltid, men då sluppit laga den. Och jag har suttit i en brusande matsal och knappt orka tänka, än mindre prata.

.

På läger finns det människor överallt, vart du än går. Jag satt exempelvis på ett lass timmer tillsammans med en god vän klockan 2 på natten och till och med då fick vi sällskap av två andra nattpromenerare. Det är liksom hela livsstilen med läger. Du åker inte dit för att vara ensam och man lär sig att uppskatta alla sorters sociala kontakter. Så väl det är samtal med en indier i glasskön, en japan vid frukosten, eller en britt kind mot kind.

Ett Uppsala i sol. En syster och en pappa. Förband som förvånar.

Vacker stämma från Håkan. Vad mer behöver man?

19.00 Fyrishovsbadet Håkan entrar scenen på tid för ovanlighetens skull. Hans ansikte vittnar om att sommarturnén pågått ett par månader och i de första låtarna märker man att det inte är några 20 000 bandet spelar för ikväll. Det är ett gäng enmansband som står framför mig. Men då För en lång lång tid drar igång släpper deras trötthet och de får publiken att hoppa med händerna i luften. Ångvälten Kom igen Lena följer upp och då är partyt igång för att fortsätta hela spelningen ut. Och den här kvällen känns inte allt inrepeterat och kört 20 gånger. Historierna är nya och Håkan unnar sig att sväva ut i skratt då han börjar sjunga på den låt han redan sjungit en gång.

Det är så jag säger det har återfått Kärlekens tunga och det är precis så det ska vara! Så trots att Håkan med vänner är trötta så är de ursäktade. För som sagt, Håkan blir aldrig sämre än en 8, och just ikväll är det det betyget han får.

8/10

Min kreativitet var i princip noll under lägerveckan, därav har jag inte massa fina bilder att visa upp, men de jag lagt upp är de få jag faktiskt lyckats ta och bli nöjd med.

Mitt på lägret fanns ett surrat torn och det var minst 50 meter. Jag var jätte skakis när jag klättrade upp och ner men som tur var hade jag britten med mig! En av de finaste människorna jag träffat. Det kanske är dåligt att säga det när man kännt varandra i två veckor men jag gör det ändå. När vi missat alla måltider på grund av jobb såg han till att jag fick äta, när jag inte log var han alltid orolig att något var fel. En fantastisk vän!

Det här är egentligen bara en testbild jag tog för att mäta ljustet men jag blev förvånandsvärt nöjd med den. Det är från Culture Festival-Day. Camp in camp deltagarna anlände och på området var vi mer än 50 000 människor. Inte konstigt att sopstationerna hade mycket att göra, men trots det fick vi se uppträdandena av Timbuktu och Hoffmaestro.

Den stora avslutningen var fin. Förutom lägerlåten som spelades tre gånger uppträdde Sanna Nielsen, Kate Ryan och Europe. Mitt i cermonin öppnades himlen, men det fick ingen att dansa mindre. Snarare tvärt om! Kvällen avslutades med massiva fyrverkerier. Det var det häftigaste jag sett. De var synkade till musiken och jag var storögd som ett litet barn.

Här har vi Anna, Amanda och Sofia på Noisy Café första kvällen. Det här cafét var IST:arnas vattenhål. Efter ett långt arbetspass var det hit man gick för att lyssna på musik, dansa argentisk dans eller bara ta en kopp kaffe. Eller varför inte dansa på bordet som min vän Liisa gjorde. Åh! jag saknar nätterna på Noisy.

Denna skapelse i mossa byggdes upp utanför Finlands hörna på lägret. De promotade sig själva med en egenbyggd sauna. Det var jäkligt coolt att se hur kreativa saker man kan bygga bara man har viljan.

Jamboreelåten blev en stor hit, framförallt för mig. Jag hade inte hört den innan jag tåg tåget ner till området, men nu i efterhand sitter jag och lyssnar på den flera gånger om dagen. På varje cermony spelades den minst två gånger så det var inte så konstigt att den fastnade. En dans fanns till den också och jag minns klart och tydligt hur lycklig jag var när jag sjöng, dansade och log i sällskap av britten till den här låten.

Efter två tåg och en buss väntade en och en halv timmes köande för incheckning. Redan här stötte jag och Oskar på kulturkrockar. Vi fick uppleva det indiska sättet att köa, eller snarare att tränga sig. Vi fick prata med två svenska tjejer och jag såg Dante för första gången på ett låååångt år. Lite panikslagen!

Jag har redan försökt att beskriva invigningen, men jag tror att det är för svårt att förmedla känslan i skrift. Man måste vara där och se och höra alla tusentals människor som jublar av höra sitt lands namn. Jag insåg att alla var här av samma anledning, att få leva som scouter för två veckor och träffas och utbyta erfarenheter.

Ytterligare en bild från invigningen. Denna på Amanda och Oskar i sina fina svenska kontingentjackor. Jackorna var de som var mest synliga av alla och dessutom väldigt eftertraktade. Utländska scouter erbjöd upp till 200 märken för den. Det låter ju väldigt töntigt med byteshandel på det sättet, men på stora internationella evenemang är det helt normalt att knyta kontakter genom att byta till sig saker.

Lägret var uppdelat i fyra städer, de fyra årstiderna. Alla IST:are bodde i Spring och här ser ni våran symbol, den enormt höga växten. Det var alltså så här jag bodde i två veckor. I ett tält med fem andra, bortsätt från dom sista nätterna jag umgicks med britten.

.