För jag vill veta om kärlek finns
Ta mig till kärlek, ta mig till dans ge mig nåt som tar mig någonstans
För jag vill veta om kärlek finns
New age eller guantánamo?
New age eller Guantánamo? Jag är lite skeptisk till mina byxor...
Det vackra livet
Längre än så här
Låter du mig aldrig komma
I en symfoni för döden
Vill jag att du ska se mig
Och den viljan vill jag ha
Är den viljan vi behöver
Breaking up with God
Sträcker ut mina armar mot väggarna
Sluter mina ögon och känner yrseln
Snurrar åt vänster, byter till höger
Musiken skriker i mina öron
Här och nu, här och nu tänker jag
Chillirilli
Hemskt dåligt uppdaterat senaste dagarna. Särskillt med bilder. Men det är så det får vara faktiskt. Jag är inte inspirerad av någonting. Visserligen har jag sytt på min klänning som jag snackat om i typ 5 år. Överdelen är nästan färdig nu, och resultatet är så jäkla bra! Gud alltså. Jag satt på min hårda stol 4 meter ifrån provdockan och bara beundrade den. Jag kommer vara så fin på min fest i den.
Annars har jag mest bara chillat gunilla här hemma. Det närmsta jag har kommit till att gå ut var att gå två meter utanför dörren, för att lämna mina fina skridskor i förrådet. Väldigt tråkig dag, men det är så jag vill ha det. För då vet jag att inspiationen kommer inom någon dag. Kanske med det fina vädret som kommer framåt veckan
First in line
Det är frustrerande att växa upp, att komma som yngst in i en familj och förväntas agera. Nu tänker jag inte i första hand på vem jag är, utan vilka alla andra är. De senaste veckorna har jag hamnat i diskutioner som fyllt mig med lustighetskänslor och tillslut mina ögonvrår med tårar.
Genom åren har skapat mig en bild av vilka alla i min omgivning är. Jag känner exempelvis en viss person som min mamma, en annan som min pappa och någon annan som min farmor. Och hittills har jag vävt ihop en bild av hur dom kopplats samman och hur dom agerar tillsammans. Men tänk om jag vävt fel och fått ett annat mönster än vad resten ser. Och det är just det jag insett jag gjort.
Det värsta är att inse att personer gjort saker mot sig själva och andra som inte alls går ihop med min bild. Det kan vara en släkting jag tror är stabil och robust på insidan, som istället visar sig vara den det stormar mest inom. Eller någon jag alltid ansett hade idealfamiljen, som visar sig bete sig annorlunda när jag inte är närvarande, vilket resulterar i kaos hos dem.
Det är här jag kommer in i bilden. Jag måste hädan efter ta konsekvenserna av det jag vet. Jag måste själv bestämma mig om jag ska strunta i det som kan finnas bakom masken, eller om jag ska gå mot konfrontation. Frågan är om jag vågar konfrontera med risken att jag får veta ännu mer saker som förstör min bild. För jag trivs med dom jag tror personerna är. Samtidigt är det nog rättvisast att både jag och personen i fråga får "reda ut" vad som hänt och inte hänt. Så att man därifrån kan frörstå varandra lättare.
Invecklat och psykologiskt? Ja, men det är lite spännande och fantastiskt att titta på grupppsykologi. Borde kanske plugga det och skita i drömmarna om mode och Frankrike?
Genom åren har skapat mig en bild av vilka alla i min omgivning är. Jag känner exempelvis en viss person som min mamma, en annan som min pappa och någon annan som min farmor. Och hittills har jag vävt ihop en bild av hur dom kopplats samman och hur dom agerar tillsammans. Men tänk om jag vävt fel och fått ett annat mönster än vad resten ser. Och det är just det jag insett jag gjort.
Det värsta är att inse att personer gjort saker mot sig själva och andra som inte alls går ihop med min bild. Det kan vara en släkting jag tror är stabil och robust på insidan, som istället visar sig vara den det stormar mest inom. Eller någon jag alltid ansett hade idealfamiljen, som visar sig bete sig annorlunda när jag inte är närvarande, vilket resulterar i kaos hos dem.
Det är här jag kommer in i bilden. Jag måste hädan efter ta konsekvenserna av det jag vet. Jag måste själv bestämma mig om jag ska strunta i det som kan finnas bakom masken, eller om jag ska gå mot konfrontation. Frågan är om jag vågar konfrontera med risken att jag får veta ännu mer saker som förstör min bild. För jag trivs med dom jag tror personerna är. Samtidigt är det nog rättvisast att både jag och personen i fråga får "reda ut" vad som hänt och inte hänt. Så att man därifrån kan frörstå varandra lättare.
Invecklat och psykologiskt? Ja, men det är lite spännande och fantastiskt att titta på grupppsykologi. Borde kanske plugga det och skita i drömmarna om mode och Frankrike?
Vegitariskt crap
Kidneybönor, Paprika, Tomat, Fetaost och Solrosfrön. Låter det frestande? Det tycker jag defenitivt inte, men är det det man får till middag är det bara att äta. Och jag är faktiskt grymt förvånad över det. Jag vill ju inte påstå att det är fantastiskt gott men det går ner med en klunk mjölk. Ska man vara nyttig så ska man.
Så jag sitter ensam framför datan och äter. Ingen hemma. Ska dra vidare till scouterna och vara diktator senare. Det ska jag berätta mer om senare ikväll kanske.
Hallaaa!
Men det är bara en önskan...
Redan en timme innan kom oron
Hur fan ska jag klara det här
När det var dags var jag panikslagen
Jag tittade på första frågan
Kände klumpen i magen växa
Frågan blev nog istället
Hur ska jag klara det här utan att bryta ihop
Svaret blev att jag inte klarade någonting alls. Jag var stressad så allting låste sig. Om jag ens hade haft den kunskapen som krävdes hade jag inte kunnat plocka fram den. Jag var så frustrerad. Då frågade någon vilken beteckning blybromid har, och läraren skrev upp det på tavlan. Kan ni inte det, tänkte jag. Men när jag inte visste vilken beteckning olja har fick jag svaret, "sånt står i boken så det ska du kunna!" Jag lämnade in provet efter 10 minuter och jag märkte hur folk tittade på mig förvånat, trots att jag hade tårarna strömmande ner för mina kinder.
Mitt enda sätt att visa mig duktig, och få bekräftelse på den jag är, har alltid varit att ha höga betyg. I ettan hade jag exempelvis alla mvg förutom tre vg. Men det här året har gått helt åt helvete neråt. Jag har sänkt mig i alla ämnen. Därmed känner jag mig inte bekräftad och duktig längre. Vad leder då detta till. Ja, inte att jag pluggar hårdare iallafall. Jag ger bara upp. Eftersom jag aldrig lärt mig att kämpa mot sånna mål. Jag har alltid bara kunnat flyta med och fått toppbetyg.
Jag önskar att jag kunde få gå hem till honom nu och gömma mig. Gå genom en halvmeter snö, tills mina knän slutat kännas. Se honom stå på trappan, väntandes på mig. Jag skulle följa hans steg upp för trappen, lägga mig under de dubbla duntäckena mot hans axel och glömma att jag finns. Bara lyssna på hans hjärta och låta värmen återkomma. Men det är bara en önskan...
Hur fan ska jag klara det här
När det var dags var jag panikslagen
Jag tittade på första frågan
Kände klumpen i magen växa
Frågan blev nog istället
Hur ska jag klara det här utan att bryta ihop
Svaret blev att jag inte klarade någonting alls. Jag var stressad så allting låste sig. Om jag ens hade haft den kunskapen som krävdes hade jag inte kunnat plocka fram den. Jag var så frustrerad. Då frågade någon vilken beteckning blybromid har, och läraren skrev upp det på tavlan. Kan ni inte det, tänkte jag. Men när jag inte visste vilken beteckning olja har fick jag svaret, "sånt står i boken så det ska du kunna!" Jag lämnade in provet efter 10 minuter och jag märkte hur folk tittade på mig förvånat, trots att jag hade tårarna strömmande ner för mina kinder.
Mitt enda sätt att visa mig duktig, och få bekräftelse på den jag är, har alltid varit att ha höga betyg. I ettan hade jag exempelvis alla mvg förutom tre vg. Men det här året har gått helt åt helvete neråt. Jag har sänkt mig i alla ämnen. Därmed känner jag mig inte bekräftad och duktig längre. Vad leder då detta till. Ja, inte att jag pluggar hårdare iallafall. Jag ger bara upp. Eftersom jag aldrig lärt mig att kämpa mot sånna mål. Jag har alltid bara kunnat flyta med och fått toppbetyg.
Jag önskar att jag kunde få gå hem till honom nu och gömma mig. Gå genom en halvmeter snö, tills mina knän slutat kännas. Se honom stå på trappan, väntandes på mig. Jag skulle följa hans steg upp för trappen, lägga mig under de dubbla duntäckena mot hans axel och glömma att jag finns. Bara lyssna på hans hjärta och låta värmen återkomma. Men det är bara en önskan...
Wilma på ....party!
Eftersom jag har en sånn trevlig syster som verkligen diggar min stil stenhårt, kommer här några bilder på hur hon föreställer mig i olika situationer. Ta det med en nypa salt!
Wilma på 80-tals party
Wilma på turre-party
Wilma på gymmet
Wilma på scouterna
Wilma i skolan
Den glasögonprydda tjejen med rakettröjan
Det är underligt hur så många kan tycka om mig, när jag tvivlar på mig själv. Att killarna i klassen är så taggade på min fest, och människor som jag lämnat bakom mig vill ha mig tillbaka, är bara några exempel jag upptäckt de senaste veckorna. Så jäkla speciell är jag inte. Jag har aldrig varit så pass omtyckt. Jag har alltid varit tönten. Alltid!
Men nu verkar människor jag träffar allmänt intresserade av mig. Det finns till och med vissa som försöker påstå att jag är den sötaste i klassen. Jag tror inte på det. Visst blir jag glad när man märker att någon bryr sig. Men samtidigt tycker jag att det är jobbigt. Jag har vant mig vid att vara åsidosedd och att få komplimanger en gång i halvåret. Nu är allt annorlunda. Antagligen för att jag inte har kvar någon från "förr" när jag var töntig. Alla ser den jag är nu. Men jag bär ju den lilla glasögonprydda tjejen med rakettröjan inom mig.
Kom över mig!
- Kom och tänka på det där du sa senast vi träffades...
- Vilket då?
- Varför minns jag: Jag älskar dig
- Du jag vet inte, Tänk på all skit jag gjort, skaffa nån annan och gå vidare!
Segern är ENORM! Så som såren inom mig har svidit över hans dryga kommentarer om sina festtjejer (om dom ens funnits). Äntligen fick jag slå tillbaka. Men lite medlidande känner jag för honom. Nära på att jag frågade om vi skulle träffas. Ibland har man tur att något inom en säger nej
Well, Well, Well
Krångel och åter krångel med uppladdning av bilder, men några kan komma upp iallafall...
"Jag kan inte"
Big Brother alltså...
Har aldrig följt. har alltid dömt det i förhand
Men ikväll såg jag första avsnittet och jag kännde hur jag fastnade
Gud vad jag kommer följa det!
Skäms gör jag. Mest för att jag inte borde gilla det.
Som min syster skulle sagt: "Big Brother är sååå inte du"
Förövrigt en väldigt trevlig kväll. Pizza med bea, och spel. Matilda är verkligen omöjlig att spela i lag med. Om inte målet är att dö av skratt. För då kan man lyckas.
"Jag kan inte"- en gungande Matilda
Bilder kommer imorrn!
A girl night in!
Tjena tjenare!
Har lockat håret i en timme nu, känns det som iallafall. Så nu är jag patry fixat. Redo för en Girls night in. Pizza och mys är planerat. Tar med kameran, så några bilder kommer förhoppningsvis upp ikväll, (läs imorrn)
Dansar runt till Oskar Linnros och mår allmänt bra! Det är något visst med att göra sig fin och fixa håret. Jag känner mig så levande då. Svar ja, mitt liv sitter i utseendet. Åtminstone lite!
There's people thinking
They know something now
Well I don't know anything at all
And we mean nothing to history
Well thank God
They know something now
Well I don't know anything at all
And we mean nothing to history
Well thank God
If you accidently go and drop it
Jakten på Grease-rekvisita
Helt slut efter en tur i alla söders second-hand butiker. En lång jakt på Grease-rekvisita. 50-tals kläder är det finaste som finns, så det är ju inte så konstigt att jag är trött efter att ha gått i spinn var och varannan minut. Nu syr jag på mina 80-tals inspirerade kostymbyxor. Lyckades hitta tyg för 15 kronor. Då hade jag inte riktigt råd att låta bli. Bilder på alla mina 78 projekt jag förnärvarande håller på med bör komma upp snart!
Jag älskar mitt flor jag köpte här om dagen
Second hand-safari
Mot Second Hand-safai med mamma på söder. Vi ska leta kläder till hennes teater uppsättning. Kuuuli kuuul
Om jag ändå kunde!
Man får alltid betala för de bra stunder man har
ALLTID!!
Hela kvällen är åt helvete. Förra helgen var fin och framför allt lugn. Det är kaos i familjen. Allt beror på mig. Om jag inte fanns skulle min syster slippa stå i skuggan av det ljus jag anses ha. Om mina föräldrar inte hade mig skulle dom kanske se på henne som den "bästa". Och hon skulle kanske se att dom uppskattar henne för den hon är.
Om jag ändå inte fanns...
Jag önskar att jag var så stark som henne. Dom har skrikit på varandra i en halvtimme, och hur klen är inte jag? Jag börjar gråta och höjer volymen till tinitus-nivå. Jag vill så gärna gå ut ur rummet och ställa mig vid hennes sida. Skrika tillbaka min ilska. Men ingen skulle uppskatta det ändå.
Om jag ändå kunde...
ALLTID!!
Hela kvällen är åt helvete. Förra helgen var fin och framför allt lugn. Det är kaos i familjen. Allt beror på mig. Om jag inte fanns skulle min syster slippa stå i skuggan av det ljus jag anses ha. Om mina föräldrar inte hade mig skulle dom kanske se på henne som den "bästa". Och hon skulle kanske se att dom uppskattar henne för den hon är.
Om jag ändå inte fanns...
Jag önskar att jag var så stark som henne. Dom har skrikit på varandra i en halvtimme, och hur klen är inte jag? Jag börjar gråta och höjer volymen till tinitus-nivå. Jag vill så gärna gå ut ur rummet och ställa mig vid hennes sida. Skrika tillbaka min ilska. Men ingen skulle uppskatta det ändå.
Om jag ändå kunde...
"Vi är inte bra för varandra"
Ett otorkat cafébord utan fika, en stor pälsjacka på ena sidan, en gammal dunjacka på andra. Jag såg in i hennes isblå ögon, tittade på Belagonierna bakom henne och tillbaka.
Hur man blir av med sin allra bästa vän någonsin:
1. Säga att man är besviken
2. Påvisa hur man förändrats utan henne
3. Resa sig och gå mitt i samtalet
Jag såg hur hon försökte gripa efter halmstrån. Ville få mig att komma tillbaka till henne. Desperat påstod hon att jag mått som bäst med henne, dock var det under den perioden jag mådde sämst. Mig luarar hon inte. Jag citerade till och med kuratorn vi gick till. "Vi är inte så bra för varandra..."
Vi två är saknade till havs
Kammar luggen fin
Kammar håret och sminkar mig. Ska iväg och bli fotograferad på ledarträff. Man måste ju vara snygg. Hehe
Hoppas på att mamma kommer hem med mat snart, måste gå om 30 minuter.
Har knappt pluggat till franskaprovet jag har imorgon. Lätt stressad! Men jag får skylla mig själv!
Om du ändå fanns närmare
Varför sitter jag och tittar på hans facebook vägg?
Varför känner jag ett sting av att jag känner honom
Den han var förut.
Jag ska ringa honom snart, om en månad kanske!
Gratta honom och mig på födelsedagen
Eller inte.
Om du ändå fanns en bit närmare
Så jag kunde känna avsmaken för dig starkare.
Fel person ställer fel fråga
- Gillar du honom?
- Du, jag gillar ingen på det sättet just nu.
Jag har träffat dig tre gånger och du tror du vet vem jag är. Nej du, du har fel... Det hade inte varit någon fara om vem som helst annars hade frågat. Någon som känner oss båda, men du. Okej, det var en liten grej kanske. Det jag försöker säga är att jag har en dålig kväll. Jag irriterar mig på allt...
Står jag och väntar tyst
I det fina tunna ljuset står jag och väntar tyst
Tåååååårtaannnn!
Firar vilken jävla måndag som helst med en riktig egenbakad tårta, som inte har något som helst att göra med att jag är ensam på alla hjärtans dag
Vänner är sånna...
Vänner är sånna man kan hoppa i snöhögar med. Sånna man kan göra snöänglar med. Eller iallafall stå och titta på när de gör det. Vänner är sånna man kan diskutera "Om-du-vore-ensam-på-Jorden-hur-skulle-du-överleva" med på lunchen
<3
Too cool for SNÖ!?!
Sjukling-kram
Fan att du inte landade djupare!
Bringin' sexy back snygging?
I taxin, I hissen, I trappen I hallen jag faller
Hon skyller på mig, säger att det var mitt fel
Vad hon känner kan jag inte säga
Jag vet bara hur hon fick mig att känna
Lycklig till besviken
Vände min värld på två röda
Vill jag ha henne tillbaka?
Jag vet inte...
Om det kunde bli som det någon varit...
I taxin, I trappen, I hissen, I hallen, Jag faller...
Mina tankar är dina tankar
Mina tankar är dina tankar fast det vet du knappast om
Windowshopping my life away
Jag stod i dörren och hindrade dig från att gå
Gå ifrån alla, gå ifrån mig
Känslan var så bekant
Som en käftsmäll jag upplevt ofta
Inom mig skrek det, stoppa honom!
Det var dig jag ville dela soffan med
Inte två andra
Du gick
Det var slutet på den kvällen
Varför gjorde jag så. Varför tog impulserna över och lät mig se besviket in i hans ögon. Varför? Jag kan bara anta att jag ville ha honom där. Att han är en god vän jag önskar få mer tid med. Att jag sen ville dela soffan med honom, det sa jag självklart ingenting om. Eftersom jag inte ens kan förklara det för mig själv. Men det är något med hans närhet. När jag lutar huvudet mot hans axel och ser in i hans bruna ögon känns det lugnt. Varken nervöst eller obehagligt nära.
Bagis=gayfärgad och hemtrevlig!
Numer är Bagis gayfärgad och allmänt hemtrevlig. Lilla rummet är organiserat till max och jag, jo jag är dödstrött. Vid ett satte vi på Bedtime Stories och jag tror jag såg halva. Minns iallafall dom söta barnen... Våfflor till frukost och jag mådde illa. Nu ligger jag deckad i soffan helt utslagen. Försökt hålla upp ögonlocken, men det blev 3 timmars sömn istället. Allmänt opepp.
Väntar
Väntar på Jakob och Alex. När dom kommer försvinner jag iväg och kommer hem igen imorgon. Övernattningar varje helg sliter lite på mig faktiskt, men samtidigt är det kul. Så jag kan inte låta bli. Om nu någon dyker upp vill säga. Nu i onsdags var vi ju bara 2 pers, så jag får se hur många som orkar hänga med. Vill ju inte hänga med Jakob och Alex själv.
Är Det Det Här Som Kallas Lycka!?!
Ojojoj! Lyssnar på Slagsmålsklubben och dansar, eller ska jag kalla det rycker, i takt till beatsen. Idag har varit så fruktansvärt bra! Ingen skola, kreativitet till att vada i halvmeter snö och ta fina foto, familj på fem personer nertryckt i soffa framför På Spåret. Okej, vi är fyra plus en stor katt, och det är så jäkla skönt med sånna här fredagar. Att mamma och pappa inte bråkar, för som jag är, är jag totalt konflikträdd. Jag har gått med min syster och skrattat åt hur wicked hon är och hur mesig hon tycker jag är.
Alltså det är så här det borde vara! Inga dåliga tankar på hela dagen. Inte ens när jag skottat snö i 1 timme och 20 minuter i snöstorm. Inte ens då deppade jag ihop, vilket jag skulle ha gjort en vanlig dag. Nä, fy fasiken, så här ska jag börja må oftare! Det har med snön och göra. Det måste vara så!
Alltså det är så här det borde vara! Inga dåliga tankar på hela dagen. Inte ens när jag skottat snö i 1 timme och 20 minuter i snöstorm. Inte ens då deppade jag ihop, vilket jag skulle ha gjort en vanlig dag. Nä, fy fasiken, så här ska jag börja må oftare! Det har med snön och göra. Det måste vara så!
Håkan
Blir man inte lycklig av Håkan, han är så himla fin! Ååååhh! Vad jag längtar till hans spelning den 17 april!!
Snöstorm gör mig överlycklig!
Snön gör mig lycklig! Snöstorm gör mig överlycklig! Vadade ner till busstationen och stod och log fånigt för mig själv. Jag hjälpte bilar som fastnat i snön. Vilken kick man kan få av att hjälpa människor! Nu peppar jag innomhus till Albin Gromer - Här inne hos mig efter att ha skottat en 100 meter lång uppfart. Mina kinder är röda och varma. Jag är så charmig!
Om Du Möter Varg
Jag blir alltid så stark efter ett sammanbrott. Idag känns det bra. Jag fortsatte på min vita klänning imorse, ett fint tecken på välfinnande! Åkte till skolan runt 10 och tyckte att det var helt okej. Har till och med pratat "på riktigt" med mamma idag. På riktigt tänker ni, jo, men jag menar på ett sätt som inte bara är "Jaha, hur hade du det i skolan idag?" Hon tänker till och med låta mig ha fest hemma om nån månad när jag fyller år. Kuul kuul.
"Fast jag tänker inte köpa ut sprit till dig, pappa skulle inte gilla det" HAHA! trodde inte det heller...
Den jäkla butiken som har ett par skor jag velat ha i typ FOR EVER! ringde idag. Dom hade inte skorna så jag måste beställa dom över internet, och betala massor med frakt bara för det. Men vad gör man inte om man vill vara ball i vår. drömmer om dom tillsammans med min blåa blommiga klänning och ett par knästrumpor. Plus en ny frisyr! Härligt värre!
"Fast jag tänker inte köpa ut sprit till dig, pappa skulle inte gilla det" HAHA! trodde inte det heller...
Den jäkla butiken som har ett par skor jag velat ha i typ FOR EVER! ringde idag. Dom hade inte skorna så jag måste beställa dom över internet, och betala massor med frakt bara för det. Men vad gör man inte om man vill vara ball i vår. drömmer om dom tillsammans med min blåa blommiga klänning och ett par knästrumpor. Plus en ny frisyr! Härligt värre!
Morgonen efter stormen
Morgonen efter stormen
Pigg och fräsch? Nä inte riktigt
Har tre timmar hemma, borde nog åka till skolan
Plugga Franska och Historia och så
Tvångsläsa engelska bok.
Vill hellre gå runt hemma i oversize tröja och strumpbyxor
Och kanske sy lite.
Få min vita och gröna klänning färdiga
Men 1,5 timme matte kan man ju inte missa...
Lips Like Morphine
I mina tunna strumpbyxor frös jag om knäna
Just det var inte viktigast då
Det var att få luft, kunna andas och hålla balansen
Satte på Lips Like Morphine
Blev yr och såg bara honom framför ögonen
Hur du såg på mig, oroligt
Som om du inte ville släppa mig, du var orolig sa du
Och han har rätt
Man borde vara orolig för mig, jag fungerar inte
Inte som alla andra
Mina smutsiga kängor tog mig ner till centrum
Samma väg vi gått hand i hand
Om jag ändå haft ett träd att stötta mig mot
Få bort yrseln
Få bort dig ur minnet!
Lips Like Morphine är den enda låt jag kan lyssna på på högsta volym utan att bry mig om tinitus. Är det någon låt jag ska få det av är det den. För jag skulle förtjäna en livslång sjukdom av något som tillhörde dig. Jag har inte kunnat lyssna på den på över ett år. Varför nu? Varför ska det alltid återkomma?
Calleth you, cometh I
Jag läste dikten inför klassen. Ush! Medan jag läste den tänkte jag nästan sluta läsa efter halva, eftersom det blev för... ja, typ för personligt. Men folk sa efteråt att den var bra, så jag hoppas inte jag gjorde bort mig allt för mycket. Nästan alla hade skrivit om väder, vår eller jorden och där kommer jag och "berättar" om hur jäkla dåligt jag mår över Dante, Frida och Mr. A. För det är det dikten handlar om. Hur dom alla svek mig, hur jag visste att dom inte gör mig något gott, men att jag ändå så gärna vill vara med dom.
If i'm not sleeping, I know you find me crying
Somliga är på hajk med stil!
And I know it
Skriver poesi på engelska. Inte det lättaste. Försöker fånga det jag gått igenom det senaste året. Blir mest bara om Dante. Eller snarare om mig, i olika situationer. Typ människor som avfärdar mig. Vi ska läsa upp dom i klassen. Sitter typ med Herr Negativ och Herr Tyst, så jag får se hur dom reagerar. ÄH! förresten jag bryr mig inte om hur dom reagerar. Jag har satt ord på det jag känner, och där med basta! Tänker dom vara dryga och tycka att det är dåligt är det deras misstag.
I said I wouldn't do it again
I lied
Of course I will do it again
Over and over
You told me, as did everybody else
It wasn't him
It's me
I felt your chin close to mine
And I know it
I have to leave you
And I know it
You're tearing me apart
And I know it
I said I wouldn't do it again
I lied
Of course I will do it again
Over and over
You told me, as did everybody else
It wasn't him
It's me
I felt your chin close to mine
And I know it
I have to leave you
And I know it
You're tearing me apart
And I know it
Hajken i bilder
I drömmen höll du om mig
Jag la mig precis så nära jag kände var möjligt. Jag somnade till dina andetag. I drömarna kände jag din arm om mig. Antagligen sov du in mot väggen, utan att ens röra mig, men jag minns min dröm så tydligt att jag nästan önskar att den var sann. Trots att jag inte ville vakna gjorde jag det runt 10 gånger. Varje gång kisade jag genom mörkret på dig. Önskade att du kunde vakna och inse att jag såg på dig, ta min hand och låta mig somna nära intill.
Vid lunchen höll du om mig. Lagom kompis-mässigt, lagom nära. Det finns ju inget, jag vet det. Du är så där oskyldigt gullig mot alla. Jag är bara i behov av säkerhet. Men ändå inbillar jag mig att saker betyder något. Att vi inte kan se på mello utan att röra vid varandra, att jag blev lugn av dina andetag, sättet du såg på mig när du stod med din arm runt mig på det iskalla berget. Innan och efter frös jag, men inte när jag stod med dig...
Huvet mot din axel och känt din kind mot min
Jag som är rädd för vatten har gett mig ut på sjön och åkt skridskor. Enastående bra gick det. Nu sitter jag och smygbloggar medan de andra tittar på film. Många sover dessutom.
Har ätit så mycket lakrits att jag har sår i munnen. Överväger om en donken-promenad vore värt. Typ för att ta bort ångesten efter mello. Som 8-åring var det okej att digga sånna som Danny, men nu känns det lite B.
Frida ringde. Som om ingenting hänt. Babblade på om någon "mupp" för 2 år sedan jag borde kommit ihåg och sen la hon på. Snacka om att tro att hon kan ställa alllt till rätta igen. Men det är ju hon som inte behöver mig i sitt liv. Jäkla skit. Allt kommer tillbaka. Först drömmar om Dantes isiga ögon och nu Frida.
Fan det värsta är att jag låter det nå mig. Och jag vet att jag behöver någon. Varför skulle jag anars maserat dig med mina ben runt din midja, lutat huvet mot din axel och känt din stubbiga kind mot min?
Sushi-date
Sushi-date med Matilda på det nya favvostället. 14 bitar utan att få paltkoma OTROLIGT!
En tur på Beyond Retro. Om det ändå kunde vara min garderob!
Fan vad schnöögg jag skulle vara hela tiden.
Mycket mycket trevligt sällskap dessutom.
Äntligen har jag tagit mig i kragen. Nu är första jobben sökta.
Fler lär jag nog söka, men tre är alltid en början.
Ryggan är packad igen. Imorrn drar jag på övernattning.
Hoppas jag överlever.
Fick reda på att jag ligger på vg++ nivå i jumpan. Hur gick det till?
Mycket nöjd! Så nu ska jag bara fortsätta på samma sätt.
Jag är söt, jag är jävligt intressant, jag är fan i mej bra!
Det går bra nu!
Psykologi eller Franska
Har loggat in på min mejl 8 gånger nu och glömmer varje gång att jag ska mejla mig själv. Kommer på det precis den sekund jag trycker på logga ut. Så slut i huvet är jag. Vill mest bara sova, men så måste man ju göra biologi-projekt, läsa bloggar, hänga på facebook och allt sånt där annat som är "lisnödvändigt".
Dagens vardagsproblem är iv-valet. Jag hade ju mega ångest över att jag inte skulle kunna välja Franska 5 och fotografiskbild, eftersom dom ligger mot varandra tidsmässigt. Men så inser jag att det går att lösa. Det verkliga problemet är att franskan istället ligger mot Psykologi B. Och jag måste ha båda! Fan! Varför gör dom så här mot mig för. Tro det eller ej, men det skapar en hel del ångest faktiskt....
Hårt mot Hårt mot Ensamheten
Upptäckte att någon brutit sig in i Slammertorp inatt och sovit där. Så jäkla läskigt att se dens gamla fimpar och att den flyttat på saker som stått där dom ska stå kvällen innan. Huu! fick rysningar längs hela ryggraden. Tur att man var där med tuffingarna Maja och Patrik, som kan super-duper-karate. En luffare/Kim, en stor svart skog och glashalt. Som Sören vad jag är mörkrädd har jag kommit på.
Nu ska jag skeda med kissemissen och förhoppningsvis inte bli väckt vid tre, av katten, eller åtta, av städet.
Goder natter!
Trasiga strumpbyxor
Jag vill inte, jag vill verkligen inte! tänkte jag när jag vaknade. Jag tog på mig min svarta tyllkjol och en svart kofta och tvingade mig själv. Vissa dagar kan vara så himla tunga. Inte ens Sixten kunde muntra upp mig. Han såg deppig ut han också, där han låg på min säng. Men som sagt, jag svepte ett glas Berocca och tog mig samman. Med en den stora luvan nerdagen över ögonen gick jag till bussen. Stirrade ut genom fönstret. Grått, slask, grus. Men efter lunchen kickade nog Beroccan in. Jag fick ett sånt skrattanfall. Kunde inte sluta, allt var så himla kul. För att tio minuter senare vara trött och hängig igen.
Måste söka jobb också. Usch! Fet ångest över det! Måste ta mig samman!
