Håkan-eufori
Ett klipp från den bästa konserten jag någonsin varit på. Ett av de mest euforiska minnena.
How you made me feel
Dansar till texten, till beatsen, till mitt hjärta som brister
Deportees hos P3 Session
Ikväll var det dags för mig att bjuda tillbaka för alla konserter pappa bjudit med mig på. Idag spelade nämnligen Deportees hos P3 Session. Det var en väldigt bra spelning, med intelligenta frågor! För er som inte var där finns här hela spelningen med intevjuerna. Njuuuuuuut! Adjöss!
The botten is nådd
DAGENS TIPS!!
DAGENS TIPS!!
När jag vaknade imorse trodde jag fåglarna sjöng för mig
men det var bara något i min näsa som pep
DAGENS TIPS!!
Tjeeanare, tjeeanare!
Dagens tips består av den nya säsongen av Så mycket bättre. Musik, relationer och kändisskap. Nöjesvärderarnas barometrar måste slå i topp. Det gör ialla fall min då jag i vanliga fall inte finner underhållningsprogram så roande, men detta är intelligent!
Här hittar ni mer om detta program: Så mycket bättre
Käpten Röd serveras idag
Jag förvånar mig själv genom att knappa in Kapten röd då jag letar efter musik att lyssna på. Det är så inte min musiksmak, men att texten är på svenska gör det så galant dansant på något sätt!
Håkan på Gröna Lund
Håkan, åh älskade Håkan! Än en gång bjöd han på en sprakande show, den här gången på stadens största nöjesfält. Han öppnar storslaget. Tro och Tvivel får händerna att slå i takt. Det får hjärnan att slå på autopiloten när det gäller texten så att det bara är att njuta. Och redan två låtar är halsen sprakig, för det går inte att sluta att sjunga med om hatkärlek, misstro och fågelkvitter i hjärtat. Kom igen Lena! blir kvällens absolut bästa låt som sedan följs av en späckad timme till. Och kvällen avslutas med en av dom finaste Du är snart där -versionerna jag hört. Till och med en tår fick rinna ner över kinden.
Det enda som stör är publiken (Jag-hade-inget-annat-för-mig-och-det-kostade-bara-90-kronor-publiken) som bara är intresserade av de största hitsen, och därför pratar sönder de andra!
Nej det är inte vilken Håkan-konsert som helst! Han har nya intron och outron, bilderna i bakgrunden har inte setts förut, och de vita konfettimolnen seglar högre i skyn. Håkan har en bra dag på jobbet!
.
Betyg: Håkan: 4/5
Publiken: 1/5
Pumped Up Kicks
Att uppfylla min medmänskliga skyldighet och dela med mig av guldklimpar jag hittar är något jag tänker göra. Så lyssna och njut för guds skull! Basen och sången får er att svänga med oavsett vad ni tycker om det!
Ur ett festival-barns ögon
Popaganda #2
Urban Cone förtjänade mer publik än vad de fick klockan 14.00 på lördagen. Deras musik har den perfekta balansen mellan hårt och mjukt, och de pulserande synth-beatsen får vem som helst att röra på fötterna. Det är andra gången jag ser dom och det är precis lika bra som i Galärparken, om inte lite bättre. Och även om inte solen stekt och luften hållt en temperatur på 25 grader skulle energin från scenen kunna värmt hela Söder.
Betyg: 5/5
Konstsim Den enda återkommande akten på Popaganda är konstsimet. Tidigare år har damerna stått för fiolerna, men i år var det herrarnas tur. Stjärnor, hopp och linjer, det går inte att säga annat än att det är en konstart i sig!
Annika Norlin kliver på scenen som Säkert! och jag har höga förväntningar. Och faktum är att de uppfylls också. Det är inte många som kan få en folkmassa att hoppa genom att sjunga texter om sorg och kriser, men Annika lyckas! Hon kommer till och med undan med att tappa texten två gånger, då hon skyller på att vi är så snygga att hon inte kan hålla sin annars så bistra min. Go Säkert! go!
Betyg: 5/5
Lykke Li är lördagens dragplåster och de märks då alla lämnar jj innan halva deras spelning är över. Alla vill stå längst fram och alla vill få en skymt av Sveriges mest aktuella sångerska. På en liten kulle står jag på tå i nedförsbacke och mina vader svider. Men det stoppar mig inte från att studsa då hon mitt in i spelningen spelar Silent Shout av The Knife och låter stroposkopen blinka i takt.
Betyg: 4/5
Popaganda #1
Sista helgen i augusti intar Popaganda Eriksdalsbadet och 10 000-tals festivalare njuter av alternativ musik. Detta år är inget undantag! Tvådagarsbiljett är köpt och kvällarna kommer tillbringas med Matilda och Pop-pappan. Med 20 bokade akter kan det inte bli annat än kanon!
Adventure of blev dagens uppstickare. På ynka en halvtimme ryckte dom med mig och Matilda, så pass att vi gick och nynnade på deras låtar hela kvällen. Med en dansgalen basist och en snygg gittarist var även showen fixad.
Betyg: 4/5
Från ett staket längst ifrån scen såg vi det långhåriga bandet Cults. Och långhåriga är det enda adjektivet jag kan hitta. Det var varken bra eller dåligt. Till deras fördel talar sångerskans artighet. Trots det fick vi tralla med i låtar som Go outside och Abducted.
Betyg: 3/5
Henrik Berggren är alltid fin, och man vet vad man kan förvänta sig av honom. Cruel Town, Soreline och When We Were Winning gick hem fint hos oss i publiken. Men inget slår nog No Time for Us. Visserligen blir låtarna väldigt lika varandra då de spelas akustiska, och det blir svårt att hålla isär de han spelat från de han inte. Men som sagt: Han är Henrik, föredetta BD!
Betyg: 4/5
Adam, Markus och tre stråkar, vilken vinnande kombination! Serenades fullkomligt öser på och det med rätta. Som sista band på lilla scenen tar dom vara på varenda minut och ger oss vad vi vill ha: dans, stämsång och åter dans. För att bara hört en låt av dom innan slog dom stort hos mig.
Betyg: 5/5
Håkan på fyrishov
19.00 Fyrishovsbadet Håkan entrar scenen på tid för ovanlighetens skull. Hans ansikte vittnar om att sommarturnén pågått ett par månader och i de första låtarna märker man att det inte är några 20 000 bandet spelar för ikväll. Det är ett gäng enmansband som står framför mig. Men då För en lång lång tid drar igång släpper deras trötthet och de får publiken att hoppa med händerna i luften. Ångvälten Kom igen Lena följer upp och då är partyt igång för att fortsätta hela spelningen ut. Och den här kvällen känns inte allt inrepeterat och kört 20 gånger. Historierna är nya och Håkan unnar sig att sväva ut i skratt då han börjar sjunga på den låt han redan sjungit en gång.
Det är så jag säger det har återfått Kärlekens tunga och det är precis så det ska vara! Så trots att Håkan med vänner är trötta så är de ursäktade. För som sagt, Håkan blir aldrig sämre än en 8, och just ikväll är det det betyget han får.
8/10
Håkan-feber
ÅH! Den 12 augusti får jag möjligheten att ta på mig sjömanskostymen igen. Pappa har investerat pengar i en biljett till finaste herr Hellström i Uppsala till sig själv och bjöd även med mig då. Senaste gången var för en månad sen och det känns som alldeles för länge. Så ikväll satte vi på konsert-dvdn från Peace & Love 2009 och skrålade med. Det är nästan värre än karaoke, när vi hoppar till Finns trumsolon och galer till Håkans melodiösa röst.
Festivaldag: Torsdag
Ladytron:
Efter problem i entrén och funktionärer som inte läst på reglerna bättre än jag, kommer jag in på området och känner att allting bara kan bli bättre, men den första akten på stora scenen gör inte ett så stort intryck som jag hoppats på. Det är en tjej i en fin svartvit klänning som kliver fram till mikrofonen, men när bandet drar igång känns de otroligt missplacerade. Antagligen är bandet vana vid att spela på mörka inneställen där ljuseffekter kan ha större inverkan på helhetsintrycket, men på en stor scen i motljus och tunt med folk känner jag en viss besvikelse. Visserligen förväntade jag mig inte särskillt mycket eftersom jag inte lyssnat in mig tillräckligt, men då det enda som får igång publiken är Seventeen, får jag en känsla av att de haft bättre dagar på jobbet.
Betyg: 2/5
Jag har precis mött upp min konfa-kompis Emma när Kooks drar igång, så vi rör oss snabbt mot mitten av trängseln för att se så bra som möjligt. Och visst visar det sig att vi kommer se snyggingen Luke Pritchard riktigt ordentligt då han öser på på sin akustiska gitarr. Trots att jag bara hört några få låtar sjunger jag med i de flesta, jag fångas liksom upp i de glada melodierna, och deltar i allsången. Lagom varmt, bra sällskap men framför allt ett bra The Kooks gör spelningen till torsdagens bästa akt.
Betyg: 4/5
Hercules and love affair:
Mixerbordet står framme och soundchecken är överstökad när jag kommer fram till scenen Chili! Jag vet inte alls vad jag ska förvänta mig utav den här akten eftersom jag inte hört någonting från eller om dom, förutom lovorden från min pappa. När de kliver ut på scen och tar de första tonerna blir jag först förstummad eftersom det inte är vad jag trodde efter att bara hört namnet, men därefter kommer rytmen in i kroppen och jag dansar på. För det är dansant det som kommer ur högtalarna. Om jag nu hade förväntat mig något hade det varit ett litet indie-band med akustiska gitarrer, men det som står framför mig är två kvinnor och en man i missmatchade kläder som sjunger opera till discomusik. Det är bästa förklaringen på något så bra som detta. Hercules and love affair står helt klart för dagens överraskning!
Betyg: 3/5
The Ark:
Det är nästan obligatoriskt att gå och se The Ark den här sommaren eftersom det är deras sista turné de ger sig ut på innan bandet läggs ner efter det. Så det är med bestämda steg i mina gummistövlar jag stegar längst fram vid kravallstaketet. Jag slås över hur bra låtskrivare bandet måste vara eftersom varje låt som strömmar ut vid mörkrets första inbrott alla är hittar. Och konserten är nästan som alla Ark-konserter, flera klädbyten som inkluderar Ola Salos latexskinnbyxor, mellansnack om individers rädslor och kamp mot något stort. Men jag sa nästan. För det märks på bandet att det är deras sista turné, de drar ut på publikens allsång, öser på mer i gitarr-riffen och tackar ödmjukt för de 11 åren fansen hängt med. Trots avslutet med guldglitter flygandes ut över publiken är helhetsintrycket inte fulländat. Caleth you cometh I är vacker men den ricktigt medryckande känslan uteblir.
Betyg: 3/5
I took a Siesta! (-trip)
Nu är jag hemma efter 5 dagars festivalande. Hesheten från Håkan sitter kvar så här tre dagar efter spelningen, men mer om honom senare. Jag håller nu på att sammanfatta de olika spelningarna i små texter som kommer framöver, några är klara andra lär ta mer tid. Men nu kan jag börja med att berätta att mitt sällskap var min pappa, att jag träffade Emma och hennes vänner inklusive pojkvän, att Hässleholm är Sveriges frisörtätaste stad, att 25 grader varm och stekande sol ger en solbränna och att människor i allmänhet är jävligt shyssta!
Musikbomb
Om en vecka är jag på festival. ÅH! Jag längtar så, så jag har börjat peppa upp nu med musik därifrån. Lite smakprov kommer här:
Domestic Scene/Heaven's on Fire
Gråt för att sedan bli upppeppad (Ja! det stavas med 5 p:n idag)
Mello
Hur många bloggar kommer inte ha precis ett sånt här inlägg ikväll?
Men vann inte helt fel låt? Han är typ 18 hon är 35, de kommer från ett land ingen vet var det ligger och de sjunger inte ens riktigt falskt! Det är bara dåligt!
Man hade ju kunnat hoppas att förhandstippade Irland hade vunnit, varför inte låta ett sött tvillingpar i Alice i underlandet-kläder lägga vantarna om glasmikrofonen. Eller kanske ska man vara sann natinalist och säga att Saade hade förtjänad att sjunga sin låt en gång till. Ja, resultatet blev som det blev, det finns inget att göra. Möjligtvis att bojkotta finalen i Baku.
Tack och hej!
