Jag sitter lutad mot kylen. Längre än hit kom jag inte innan det slog till. Andnöd, knän som viker sig. Trots att jag legat vaken i timmar och försökt samla mig slår ångesten till fem steg ifrån sängen. När jag ser mitt liv som en utbränd eld skulle du vara fågel Fenix. Om du bara kunnat vänta två månader. Istället krossas även denna dröm. Jag blir än mer ensam än jag någonsin varit