Det är inget feltramp
Man skulle kunna se det här som ett enormt misslyckande, att kroppen och psyket var för svagt, att jag inte gav någonting en chans. Att jag backade ur presic vid skolstart, precis vid inflyttning.
Eller så kan man se det som en enorm styrka, det här är att ha själjvinsikt, att veta var gränsen måste dras. Skulle jag se det som ett misslyckat försök skulle jag inte våga se någon i ögonen, skulle jag inte våga erkänna för mig själv att jag är arbetslös, och egentligen inte har någon plan alls just nu.
Så det är inget feltramp! Bara ett sätt att komma tillbaka till sig själv.
Kommentarer
Trackback
