Att flytta till en kontinent 6280 kilometer bort. Att flytta till ett land man endast varit i sju dagar tidigare. Att flytta till en stad som man bara sett en tiondel av. Att flytta till ett område som man i Sverige aldrig skulle överväga att flytta till. Att flytta in i ett hus med tre människor som man aldrig någonsin träffat.

Här om dagen var jag tvungen att tänka igenom saker och ting. Vad gör jag om jag inte lyckas komma in i en vardag, om smärtan under revbenen inte avtar och tårarna inte slutar rulla. Att flytta hit är inte som att åka på semester. Det är så stressande att jag väljer att inte äta mat, bara ligga raklång i en park och stirra upp i det klarblå. Min plan blev följande: