Allt här skakar. Jag tvivlar på att jag kommer känna det om några veckor då kroppen har vant sig. Hela tunnelbanesystemet, som ibland ovan jord liggen 30 cm från ett höghus, gör att alla byggnader darrar till då vagnarna passerar. Här på hotelet ligger den närmsta tunnelbanan så nära att jag skulle kunna röra tåget om jag sträckte ut armen genom fönstret. 

 

Det finns ett efterlysningssystem till mobilerna. Fick igårkväll en notis i mobilen med rubriken Säkerhetsvarning. Tydligen skickar någon myndighet ut efterlysningar efter folk eller bilar som de vill hitta. Igår var det en vit Honda med angivet registreringsnummer som skulle fångas in.

 

Skolmat är inte riktigt det man är van vid. Var på en orientationträff med alla internationella studenter och när alla studievägledare och biblotikarier pratat färdigt bjöds det på lunch bestående av: pizza, snittar, chips, snickers och vatten på flaska. Mycket nyttigt!

 

Det finns inga restauranger. Då tänker jag främst på Sitta-ner-med-familjen-och-ha-tallriken-stående-på-en-duk. Visst finns det restauranger överallt, men de är mer grab and go, du får din pizzaslice och så äter du på väg tillbaka till kontoret. Det här berör ju inte mig så värst mycket, jag lagar ju min egen mat, men jag är förvånad att matkulturen ser ut så. Det kryllar ju av turistande européer som säkert saknar det.